Hoppa till innehållet

Du är här:Start > Till tals

Till tals

Här skriver präster, anställda, föreningsmedlemmar och andra om verksamheten i Hammarbykyrkan, om den kristna tron och om den kristna gemenskapen.

******************************************************************

Guds nåd är stor i Hammarbykyrkan

Mars 2017








Jesus sade " Jag är vägen och sanningen och livet" (Joh 14:6 )

Vilken nådig Gud vi har. Han talar genom Jesus och säger jag ÄR vägen, jag ÄR sanningen och jag ÄR livet. Jag ÄR ljuset. Jag ÄR din läkare. Jag ÄR din Gud. Jag ÄR din frälsare.

Ett av mina stora glädjeämnen i livet är att se Herren i Hammarbykyrkan och att se hans inverkan på de människor som har valt att följa honom. Precis som David i Samuelsboken är vi de som Herren har utvalt.

Gud sa till Samuel "Ty, Han är det" (1 Sam 16:12). Gud hade utvalt Samuel för att smörja David.

Hammarbykyrkan är en plats där vi möter Gud vid olika tillfällen. Det kan vara i gudstjänstenmen också i onsdagskvällens "pilgrimsvandring i Bibeln",där en 17-årig kille av hela sitt hjärta berättar om ordet han har fått. När ordet blir levande i honom, som är ung i både liv och tro, säger Herren till den unga mannen att "Du är utvald att sprida evangeliet".

Vilken nådig Gud som med sin stora kärlek för ihop folk ifrån olika länder och olika kulturer för att visa att han är mitt ibland oss. Under julbasaren eller kulturkvällen, när stora och små engagerar sig i aktiviteter och hjälper till med både kropp, själ och att bidra till ekonomin i kyrkan, då säger Herren "Du är den utvalde".

Vilken nådig Gud som älskar oss och enheten emellan oss, och som vill använda oss i sitt arbete. Precis som Gud använde Mose, Ester och Jona så vilar hans hand över hans (vår) församling (Ps 80:17)

Vi kan säga:

1) Det är mig som Gud har utvalt.

2) Det är mig som Gud håller sin hand över.

3) Det mig som Guds smorde.

4) Det är mig som Guds Ande vakar över.

Och har vi tro på de fyra sakerna så kan vi känna oss hemma i Hammarbykyrkan och fortsätta tjäna Herren oavsett omständigheterna.

Annahita Parsan

**************************************************************************

Gud använder Hammarbykyrkan

November 2016








Det är en förmån för mig att få delta i gudstjänster i Hammarbykyrkan. Jag får vara med i det festliga (= gudstjänster) och slipper allt ansvar och slit som måste till däremellan. Glädjen gäller både de persiska gudstjänsterna på fredagar och de svenska på söndagar. Trots sina olikheter bygger de på samma bibel, samme Jesus och samma gudstjänstordning.

Vi gläds åt den väckelse som pågår bland farsitalande – i Stockholm och på andra håll i Europa (se förra numret av Hammarbykyrkan Aktuellt). Friskheten bland många nykristna är speciell. Men också troheten, gästfriheten och den andliga erfarenheten där gammal, ny och förnyad tro blandas är frukter av samme Ande.

Jag tror att Gud sänder människor från andra länder för att förnya kristenheten i Sverige. Nya kommer till kristen tro och vi får alla känna att vi tillhör Kristi världsvida kyrka. Som pensionär ser jag hur EFS Mittsverige – i Hammarbykyrkan, Bäckbykyrkan i Västerås och de små föreningarna i Hälsingland – på olika sätt tar vara på den möjligheten.

Vi svenska kristna behöver varken känna oss misslyckade eller ta på oss ett orimligt ansvar för våra nya trossyskon. Ni har tagit det viktiga steget att upplåta kyrkan. Fortsätt att låta varje förening uttrycka sin kulturella identitet och använda sitt språk. De skillnaderna är berikande, inte farliga.

Gudstjänsterna tolkas åt båda hållen av farsitalande som lärt sig svenska. Flera kan ta vara på den möjligheten att mötas inför Guds ansikte. Så motverkas mytbildningar.

Lär känna varandra vid kyrkkaffeborden. Dela tron i Pilgrimsvandring i Bibeln (onsdagar) och Torsdagsbön. Be för och med varandra.

Vi ska undvika att jämföra den andliga nivån i olika grupper. Var och en får hålla sig nära Herren och öva sig i öppenhet för andra. Vi har mycket att lära av varandra.

I höst har ni tillsammans ordnat Gemenskapshelg på Åkerögården 24-25/9, Kulturfest 29/10 och Mässa i föreningens tecken 23/10. Där var också oromogruppen med – hur skall vi ta mot den i Hammarbykyrkan?

Hammarbykyrkan genomgår en förnyelse. Gud vill utrusta alla grupper för den stora utmaningen – att kunna ge Guds rike vidare till nästa generation.

Hans Lindholm

***********************************************

Nåden är nog

September 2016








”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet” (2Kor 12:9)

Det skulle egentligen räcka så. Men det är så svårt för oss människor att förstå Att Nåden Räcker. Att det inte är vi som behöver stå för kraften.

Visst har vi människor svårt att förhålla oss till styrka och svaghet. Styrkan visar så gärna upp sig. Det räcker med en titt på facebook eller i tidningen för att se styrkan när den smidigt svingar sig mellan sina framgångar som karriär, medaljguld, antal insamlade pokemonfigurer eller rentav krigiska erövringar. Och nog är det så, människan är vidunderligt potent. Tackar för det men med det följer krav på förnuft och ödmjuket annars förvillar vi oss lätt i mörker. Så Jesus gör det som är nödvändigt för att vi ska kunna hålla oss intill honom. Han vänder på begreppen, han gör svaghet till styrka. Han avslöjar den paradoxala och fullkomligt magiska hemligheten att när vi människor blottar vår svaghet får Guds egen kraft utrymme. Nådens tron blir synlig och vi kan leva. På riktigt.

Störst av allt är kärleken står det skrivet. Men vad är det i kärleken som gör den så stor? Är det att sårbarhet, tillit och prestigelöshet bereder väg för frihet och glädje? Eller är det just att kärleken förvandlar svaghet till styrka?

Kanske kan vi träna oss i att tillåta oss svagheten för att kunna andas in Guds väldiga kraft. Kan vi rentav ta det som en uppgift den här terminen att vila i vår svaghet och släppa fram tilliten till Guds kraft. Kraften som då ska fullkomnas.

Camilla Öberg

ordf i EFS-föreningen

**************************************************************

Sången i gudstjänsten

Februari 2016








Det är söndag. Klockorna ringer samman till gudstjänst i Hammarbykyrkan. Det är Uppståndelsedag och vi gör tjänst inför Gud. Vi tackar, vi ber, vi läser Ordet, vi hör på någon som har tänkt lite extra över dagens texter.

Vi gör en sak till, vi sjunger! Psaltaren och på andra ställen i Bibeln uppmanas vi att sjunga. Det verkar vila en slags hemlighet i detta med sången, den gör något med oss, den är en rik gåva.

När klockorna tonat ut sjunger vi den första psalmen och den är ofta en tackpsalm, en lovpsalm. När vi sjunger psalmer och hymner tänker jag att vi sjunger teologi, vi sjunger ut djupa sanningar om vem Gud är, vad Han gjort, gör och kommer att göra.

Den första psalmen är en psalm som upphöjer Gud, inbjuder Anden och stämmer oss till gudstjänst.

Ett tag in i gudstjänsten sjunger vi lovsånger. Här sjunger vi direkt till Gud. Med enkla texter, ofta repetitiva kommer vi inför vår Himmelske Fader som inför den Han är.

Allsmäktig Gud, men också en nära Vän. Någon har sagt att i lovsången blir vi ´rättvända´ Vi enkla människor med våra brister men också med vår storhet som Guds barn kommer inför den som skapat oss, den som uppehåller våra liv och den som älskar oss över allt annat.

Jag kommer ihåg en Sommarkonferens på Timmernabben för många år sedan. Lovsången började och jag förstod inte varför vi sjöng dessa sånger om och om igen. Efter någon dag var det dock något som hände i mig. De enkla texterna ´landade´ liksom i mig och jag började sjunga sångerna mer i hjärtat än med intellektet. Jag är tacksam att jag fick göra den erfarenheten.

Efter att ha varit i ´lovsångens rum´´ kommer en frid, en glädje och en känslighet för Guds verk och den hjälper oss att inte falla ner i det som vill dra oss bort från Gud. Jag tror det händer något när vi sjunger lovsång på detta innerliga och nära sätt. Våra hjärtan öppnas på något sätt och vi kan ta in Ordet djupare. Vi kan träna oss i detta att sjunga med hjärtat, föreställa oss Jesus stå framför oss och ge dessa enkla sånger som ett tack.

Efter predikan sjunger vi teologi igen. En psalm eller sång som sammanfattar det som sas i predikan.

Ibland så är kören eller en solist med. Körsången / solosången i gudstjänsten är ingen uppvisning på något sätt. De är redskap för lovsång, fördjupning, ett sätt att berätta något om vem Gud är. Ofta är dessa sånger en bön.

Innan nattvarden sjunger vi en sång som riktar in oss mot det mysterium som Nattvarden är. Nattvarden, ett sätt att möta Gud på djupet, ta del av Gud själv i vin och bröd. Under nattvarden sjunger vi också. Bönesånger, lovsånger, sånger som hjälper oss att vara kvar i Guds goda närvaro, som hjälper oss att be.

Vi avslutar också med sång. Det är bra om den sista sången kan ha ett slags lyft, som liksom ger oss en skjuts ut i veckan som kommer.

Jag är mycket tacksam att få finnas i Hammarbykyrkan. Att få leda Hammarbykyrkans fina kör fyller mig med ödmjukhet och glädje. Vår kyrka behövs i det område där vi finns. Många människor i Johanneshov, ja i Stockholm längtar efter gemenskap och efter det som finns i vandringen nära Jesus Kristus.

Bönen, diakonin. förkunnelsen, musiken, själavården. Allt är redskap för att människor ska få detta möte.

Håkan Sandlund

kyrkomusiker i Hammarbykyrkan

*****************************************************************

Alltid på väg…

Augusti 2015







Jag tycker mycket om psalmen ”Alltid på väg” som handlar om att vara på väg mot ett mål som ger mod, kraft och inspiration och att under resan aldrig släppa taget om den osynliga hand som Herren sträckt ut för att leda oss rätt.

I Hammarbykyrkan är vi också på väg. Att vara på väg innebär att möta nya situationer, nya människor och att vi stannar till vid olika rastplatser. Sedan några år vandrar vi tillsammans med en stor grupp perser, de flesta flyktingar, som hittat Herrens hand. Det är för mig med stor ödmjukhet men också inspiration som jag har fått ta del av några av dessa flyktingars mod, liv och uppoffringar och se hur de upptäckt Jesus och fått en ny inriktning på sina liv. Vi har en spännande väg framför oss i Hammarbykyrkan. Det viktiga är vårt mål, inte hur vi ser ut eller hur vi gör saker. Hammarbykyrkans mål är ju att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus och att dela med sig av sin tro i vardagen. Vi som vill ledas av Herrens osynliga hand behöver också ta del av det skydd Bibeln kallar Guds rustning. Läs gärna Efesierbrevet 6:10–17 och fundera vad det betyder för dig idag.

I Hammarbykyrkan vill vi skapa många olika mötes- och rastplatser, även över språk- och kulturgränser. Gemenskapens kärna är tron på Herren Jesus, men uttrycken ter sig olika i bl.a. gudstjänster, musik, kulturkvällar, bönesamlingar eller samtal om bibelordet i ”Frälsarkransen” eller i ”Pilgrimsvandring i Bibeln”. Under vår väg så möter vi många, som kanske ännu inte upptäckt den hand Herren har sträckt ut, men som längtar efter mål och mening med sin livsvandring. Låt oss hjälpas åt att peka på det vi funnit. Då kan deltagandet i en Alphakurs vara en bra start. Vi vill särskilt lyfta fram gudstjänsterna och hemgrupperna, och jag tror att bägge dessa är viktiga rastplaster där vi också kan dela vår resas utmaningar och glädjeämnen. Själv upplever jag själva gudstjänsten som en viktig hållplats där jag kan vila och få mig något till livs för att med kraft och inspiration vandra vidare. Eller nattvarden som är en synlig måltid med Jesus i centrum. Vi som är i kyrkan på vardagar ser också att människor kommer in till kyrkan tänder ett ljus och ber, upplever en rastplats eller ”tankstation” mitt i vardagen.

Välkommen med på vår vandring och till våra rastplatser. Vi är alltid på väg.

Göran Ahlforn

Ordförande i Hammarbykyrkan

**********************************

Att stå på tre ben

Februari 2015









I min kristna tro tänker jag att jag står på tre ben – tre grundpelare som är viktiga för att min tro och min relation till Gud ska hållas levande och växa.

Det första benet är gemenskapen. Gemenskapen med andra människor som jag kan dela min tro, mina funderingar, mina tvivel med. Människor som jag kan få be tillsammans med. För mig har hemgruppen en stor betydelse för den gemenskapen. Men också gemenskapen i gudstjänsten, runt nattvarden, där vi tillsammans får ta emot Jesus när han kommer så nära som det bara går. För att han vill ha gemenskap med oss.

Det andra benet är bönen. Att genom bön som samtal umgås med Gud. Att i bön överlåta mitt liv i Guds händer i tillit till Honom som är större än mig och som finns där och bär mig. Men också att genom bön kunna bära varandra genom svåra situationer.

Det tredje benet är Bibeln. Bibelläsningen som så lätt blir mer ett dåligt samvete än en hjälp i vår tro, men som när vi lever med den gör något med oss. Någon sa att om jag låter mig ”marineras” i Bibelns berättelser så övar jag upp min känslighet för Guds Ande så att jag kan bli ledd av Anden mitt i min vardag. Att låta mig marineras i Guds ord är ett av benen i min tro.

Dessa tre ”ben” kommer att finnas med på lite olika sätt i kyrkan under våren så håll utkik i programmet.


Hanna Beckström
präst i Hammarbykyrkan

**********************************

"Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

November 2014









Snart ska vi fira jul

I oktober var jag i London och såg hur man förberedde sig för julfirandet genom att pynta och dekorera både butiker och gator. Jag undrade då: ”Är verkligen julen så viktig? Eller är julen bara traditioner eller någon sorts kommersiell handling?

Vi är alla olika och har olika uppfattningar om julen och vår kristna tro. Jag tror att den tanke Gud har för oss är att julen ska ge glädje och hopp till människor runt omkring oss. Gud är kärlek. Och hans budskap för oss är att följa honom i kärlek. Julevangeliet är den glada berättelsen om hur Gud föddes som människa i ett stall i Betlehem för drygt 2000 år sen, och där börjar vår tideräkning.

Vad är jul för oss, vilken mening har den för dig och mig?

Är juldagen en dag för varje kristen som räknas som en stor dag, början på Guds plan för världen. Vi kan vara frälsta och trots det missa Guds plan och syfte med vårt liv. Och det är kanske positivt att julen med just all sin glans och allt sitt pynt får bli en påminnelse om början på vårt kristna liv. För att vi inte ska missa Guds plan för världen. Guds plan för dig och för mig.

Annahita Parsan
präst i Hammarbykyrkan

**********************************

”Se, jag gör allting nytt”

Augusti 2014








För ett och ett halvt år sedan skrev jag betraktelsen i Hammarbykyrkan Aktuellt på det temat. Då var turbulensen kring samarbetet med Skarpnäcks församling som störst och framtiden för vår kyrka på Hammarbyhöjden var oviss. Mitt i osäkerheten hade dock ett bibelord fastnat hos mig. Det var från Uppenbarelseboken 21:5 där det står ”Han som satt på tronen sade: Se, jag gör allting nytt.” Och jag anade en uppmuntran från Gud att se med tillit och förväntan på framtiden. Vår Gud, han som sitter på tronen, är en stor Gud som har förmågan att använda även till synes hopplösa situationer till att göra något nytt och gott.

Nu har ett år gått efter att samarbetet med Skarpnäcks församling avslutades. Det har varit ett år med mycket hårt jobb för många av er som engagerar er ideellt i Hammarbykyrkan. Samtidigt tycker jag mig nu verkligen se det som jag anade då: Att Gud gör någonting nytt och gott i vår kyrka. För nu spirar det av liv i Hammarbykyrkan. Det finns en ny glädje och ett nytt engagemang. Det finns en kraft som driver framåt och en värme som nya människor som kommit in i kyrkan har berättat att de mötts av. Allt det här är tecken på att Guds Ande är närvarande och verksam.

Samtidigt finns det en uppmaning i bibelordet från Uppenbarelseboken som jag tror är viktig för oss just nu. Det står ”Se, jag gör…” Det betyder att det är Gud som gör. Vi får hänga med och se, får vara en del av, får bli redskap i mästarens händer – men det är Gud som gör. Det betyder dels att vi behöver fråga Gud: vad vill du göra? Och vara lyhörda för svaret. Vi behöver tillsammans söka Guds ledning i allt vi gör. För det finns så många bra saker vi skulle kunna göra, men vad är Guds vilja för Hammarbykyrkan just nu? Samtidigt betyder det också att det som sker inte hänger på oss. Som det står i Sakarja 4:6 ” Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren.” Vi behöver komma ihåg i vårt engagemang att samme Gud som vill verka genom oss också har skapat oss med begränsningar och behov av vila och återhämtning. Därför ska vi inte göra mer än vi har ork och kraft till även om det skulle innebära att vissa saker inte blir gjort. Vi får inte heller låta ”borde” och ”måste” bli drivkrafter i vårt engagemang. Istället behöver vi vara rädda om den glädje och värme och det liv som nu spirar och komma ihåg vårt behov av att låta Honom fylla på med kraft för att vi ska orka i längden.

Så nu när en ny termin börjar tror jag att vi kan få se fram emot det Gud vill göra i vår kyrka med både tillit och förväntan. ”Se, jag gör allting nytt.”

Hanna Beckström
präst i Hammarbykyrkan

**********************************

Vad är viktigt?

Februari 2014








Du har säkert funderat över vad som är viktigt i livet. Många av oss skulle säja familjen, vänner, hälsa, arbete och god ekonomi. Andra skulle kanske säga fred i världen och god miljö. I allt detta ligger både tankar om nuet och framtiden. När man som jag är pensionär börjar man också reflektera över det liv man levt hittills och vad som är bestående minnen och erfarenheter och vad som varit och fortfarande är viktigt. Det första jag kommer att tänka på är betydelsen av levande gemenskap och goda relationer. Vad hade livet varit utan detta? Det är utgångspunkten för allt det andra. Vad skulle vi göra med våra drömmar om vi vore ensamma. I kyrkan vill vi särskilt betona gemenskap och relationer och vi talar om både ”horisontella” relationer med varandra och ”vertikala” med Gud, som i ett kors.

Många känner sig idag stressade för att hinna med allt som är viktigt så att det s.k. livspusslet ska gå ihop. Men även om vi hinner med alla aktiviteterna, vad blev det av det väsentliga i livet. Var fanns den lugna gemenskapen, de goda samtalen och relationerna, och vad hände med stillheten, vilan och eftertanken. Och förmågan att lyssna till Guds röst. I kyrkan har vi en stor möjlighet att finna detta om vi tar oss tid. Vi kan finnas till för varandra som ”levande stenar” där alla behövs, man blir buren av andra ”stenar” och man bär några själv. Och grundstenen är Jesus själv. Jag tror det är så en församling är tänkt att vara.

Jag har tänkt på hur jag själv haft tid att hinna med att vara i kyrkan under stor del av mitt liv år, trots ett krävande arbete och familj, tills jag kommit fram till att det kanske är just på grund av att. kyrkan varit mitt andningshål, där jag mött både stillhet och glädje. Jag har mött andra människor och frågeställningar, kort sagt jag har fått näring på ett annat sätt och ett annat plan. Dessutom vet ju vi, som delar den kristna tron, att där Jesus är i centrum finns kraft att få. Fundera och samtala gärna med familj och vänner om hur du prioriterar och väljer. Vad är viktigt nu och på lång sikt? Och tänk på det som Tomas Sjödins boks titel säger: ”Det händer när du vilar”. Jag hoppas att du ska uppleva att Hammarbykyrkan kan vara ditt och din familjs andningshål, där ni kan få vila och kraft att gå vidare.

Göran Ahlforn
ordförande i Hammarbykyrkan

**********************************

Utsikt från två bönhusbänkar

November 2013









På min barndoms bönhusbänk såg jag Gud med vitt skägg gå barfota på gator av guld uppe bland molnen. Långt bortom rymder vida såg Han ner på oss med sträng blick. Vår broder Jesus gick på jorden i bruna sandaler och fostrade lärjungarna. Stackars Han! Leva så kort liv, gå lite på vatten, stilla en storm och sedan dö! Jesus blev tyvärr kvar på korset, eftersom Långfredagens budskap var viktigast i vårt bönhus. Småänglar flög omkring och de grät över oss barn när vi inte var snälla. På tavlan i finrummet fanns barnen vid forsen med de beskyddande änglarna. Jag trodde inte att jag var värdig nog att ha sådana änglar hos mig.

Syndakatalogen var inte lätt att bära med sig ut i livet. Här stod alla inte och måste och hur Guds lilla barnaskara skulle bete sig för att passa in. Jag kunde inte uppfylla kraven och lämnade bönhusbänken i ungdomsåren. Trodde på fullt allvar att Gud hade övergivit mig för evigt och att jag aldrig mer skulle återvända till en bönhusbänk. Tur att jag hade fel på båda punkterna! Efter en tid märkte jag till min förvåning att Gud fanns vid min sida och visade mig en ny väg att gå. På den livsvandringen har både Gud och broder Jesus funnits med - och änglarna som beskyddare.

Åren har gått och jag har återvänt till en bönhusbänk – i Hammarbykyrkan.

Jag kom till Hammarbykyrkan första gången för ungefär 8 år sedan. Minns att jag lyssnade noga och kände efter om bänken var ”mjuk” här. Jag fann en kyrka som välkomnande alla med ett glatt budskap och jag fick en hemkänsla på en gång. Någon vänlig själ bad mig hjälpa till i en trivsam ansvarsgrupp och jag startade en Skriv ditt liv- cirkel för något tag sedan. Några år har jag haft glädjen i att vara söndagsskolledare och från i våras finns jag med i styrelsearbetet.

I den förändring och växtkraft som vår kyrka fått den här hösten har vi ett gemensamt ansvar. Goda krafter behövs och vi kan alla bidra med något; förbön, en penninggåva, en uppgift i kyrkan eller med uppmuntran och mänskligt stöd. Gud behöver oss och våra olika bidrag är välsignade.

Dagligen får vi be om ledning, glädje och mening i det som sker. En gemensam bön som ger vår tro liv.

Kristina Laestander Roos
medlem i EFS-föreningens styrelse och i styrelsens arbetsutskott

**********************************

Bygga kyrka tillsammans

Augusti 2013






När jag började gå i Hammarbykyrkan i början av 80- talet var Hammarbykyrkan en självständig EFS kyrka. I mitten av 90- talet kom de första samarbetsavtalen med Skarpnäcks församling till stånd och vi har varit en samarbetskyrka inom församlingen. Som ni säkerligen vet så har kyrkorådet på oklara grunder plötsligt sagt upp de avtal vi haft sedan många år, och vi är återigen en självständig EFS kyrka. Detta är nu historia och det är viktigt att vi nu tittar både framåt och uppåt.

Denna snabba förändring har skapat många nya utmaningar, men också nya möjligheter. Ett äventyr - men under Guds ledning. Jag är mycket tacksam för den stora uppslutningen och viljan i EFS föreningen att fortsätta och utveckla vår verksamhet, med frivilliga händer och fötter och ett ökat givande. Vi avser t.ex. att genom frivilliga ha kyrkan öppen alla dagar i veckan med olika dagjourteam. Ett gudstjänstteam och musikteam finns på plats och perserna har lovat ta hand om veckostädningen, istället för städfirman.

Vi har på deltid anställt kantor, Marie Lee Gustafsson, samt Gustaf Ericson på timbasis som ungdomsledare och Erika Hammarberg som gospelkörledare. Installation av nya telefoner samt internet med Wifi (trådlöst internet) har gjorts. Samverkan med vår persiska grupp utvecklas successivt under flera sommargudstjänster när både svenskar och perser (pga. vår tolkutrustning) kunnat delta tillsammans.

Men vi kommer inte att klara detta utan Guds hjälp. ”Arbeta och be” är ord som använts i hela den kristna kyrkans historia och i en situation som vår har det blivit än mer aktuellt. Vi vill bevara och utveckla vår speciella atmosfär i Hammarbykyrkan av öppenhet, värme, generositet och samverkan med varandra för en värld med stora behov. Jag vill därför på nytt lyfta fram vår vision ”Hammarbykyrkan berör” som kännetecknas av att vi vill verka för att tron, vänskapen, uppmuntran, samverkan och bönen verkligen ska beröra oss och besökare. Alla kan bidra här.

Vi är en del av Kristi församling på jorden, som synliggörs genom att vi bygger kyrkan tillsammans - var och en med sina gåvor och talanger. På vår gemenskapshelg den 28-29 september har vi också temat ”Bygga kyrka tillsammans”. Vi behöver varandra. Försök komma med på denna viktiga helg.

Den 1 september har vi upptaktsgudstjänst med Stefan Holmström, EFS missionsföreståndare, och alla verksamheter startar sedan. Varmt välkommen.

2013-08-18
Göran Ahlforn
ordf i EFS-föreningen

*******************************

Uppbrott













Ett vanligt uttryck som man kan använda vid uppbrott och avslut är ungefär något i stil med: "Det är med blandade känslor jag nu slutar min tjänst…"

Men det är inte ett uttryck jag riktigt kan använda i nuvarande situation! Jag känner ärligt talat mest en stor sorg! Jag hade inte tänkt sluta i Hammarbykyrkan nu. Jag trivs väldigt bra och känner att det finns många utmaningar och mycket kvar att göra på "höjden"!

Samtidigt är situationen som den är och vi måste ju alltid som människor "gå vidare" som det heter, och för en kristen är det ju alltid så att det finns uppgifter kvar att göra intill ens sista andetag. Jag måste ändå trots allt säga att jag har en annan känsla : Nämligen en stor tillförsikt och ett hopp inför hösten och framtiden i Hammarbykyrkan. Det finns så mycket som är bra, starkt och fint i gudstjänst- och arbetsgemenskapen här. Därför är jag samtidigt glad att få fortsätta vara med som ideell medarbetare och föreningsmedlem! Jag är också väldigt glad för våra persiska vänner som kommer fortsätta vara en del av oss!

Så låt oss fortsätta att be för Hammarbykyrkan och Guds mission på Hammarbyhöjden och låt alla prövningar få göra oss starkare! Vi ses !

Anders Lennse


I sju år har mina steg styrts till Hammarbykyrkan på Hammarbyhöjden. Sju riktigt härliga år som jag har fått jobba med barn, ungdomar och vuxna och fått så mycket tillbaka. I bibeln kan man läsa att livet går i sjuårsperioder och någon har sagt att varje sjuårsperiod inleder en ny fas där vi mognar och ser tillbaka.

Man kan säga att där står jag nu. Jag blickar tillbaka och är oerhört tacksam för att jag har fått arbeta och verka tillsammans med så sköna människor, både anställda och ideella och försöker samtidigt se hoppfullt framåt i det nya som för mig innebär en pedagogtjänst, inriktning ungdom i Markyskyrkan, Skarpnäcks församling.

Hammarbykyrkan har varit (och är) min kyrka sen 1992, då jag flyttade till Stockholm och ganska snart blev jag engagerad i både det ena och det andra, bl a konfirmandlägren på somrarna. 2006 skrev jag en sång som har sjungits på många läger och jag vill avsluta med sista versen på sången som heter "Kom närmare mig".

"Jag har en särskilt plan för dig, kanske har du gjort dig en egen modell, men jag ber dig att lämna över allt. Jag lovar du ska få tillbaka hundratusenfallt."

Gud välsigne Hammarbykyrkan och dess framtid. Jag är säker på att Gud har en särskild plan för vår kyrka på höjden och i den planen finns vi alla med som pusselbitar i en större helhet.

Anna Hallberg