Öppen kyrka – tack vare frivilliga!
Under vårterminen och höstterminen är Hammarbykyrkan öppen för besökare på vardagar mellan 10 och 15. Detta är möjligt tack vare att medlemmar i vår EFS-missionsförening ställer upp ideellt och finns på plats.
En av dessa är Gun-Britt Nylund, som berättar hur det fungerar. --Vi är två personer i en jourgrupp som svarar för en vardag och vi har ibland hjälp av några farsitalande som spontant ställer upp. För varje dag finns det en lista med uppgifter som vi ansvarar för. Exempelvis att ta emot besökare, passa
telefonen, ta in och sortera post. Innan vi går hem checkar vi av lokalerna,
släcker belysningar och levande ljus med mera, låser tre ytterdörrar och sätter på larmet.
-Det är väldigt stimulerande och lärorikt att arbeta tillsammans på det här sättet, fortsätter Gun-Britt. Många besöker oss och det finns alltid kaffe eller te för den som vill sitta ner och prata. En del som bor i närheten berättar att de sett skylten ”Kyrkan är öppen”. De kommer in och bekantar sig med vilka vi är, vad vi gör och säger ofta att de vill komma tillbaka när de ser något
intressant på vår tavla utanför.
Andra kommer in för att sitta ner i stillhet en stund i kyrkorummet. Eller böja knä framför altaret. Och kanske tända ett ljus vid ljusbäraren. För många bland de farsitalande är vår öppna kyrka en särskilt uppskattad mötesplats. Det är fantastiskt att se med vilken glädje vi kan hjälpas åt där det behövs.
Ett mirakel.
Gun-Britt har bett Azita Hosseini att vara med när vi talar om frivilligarbete. I dag arbetar Azita som undersköterska. Hon kom till Sverige 2009 och fick sitt
uppehållstillstånd efter många svåra prövningar, trots att hennes man och
dotter redan bodde här. Vändningen kom när hennes advokat gav henne telefonnumret till vår nuvarande präst Annahita Parsan. Annahita fick leda Azita fram till en levande tro på Jesus. Hon fick hjälp i bön av hela gruppen med kristna farsitalande och fick uppleva att när det var som svårast ringde man en kväll helt oväntat från Invandrarverket och berättade att hon fick stanna utan att först behöva åka tillbaka till Iran. Detta var ett mirakel.
-Jag började snabbt studera svenska för att klara proven för att bli undersköterska. Och nu läser jag gymnasiekurser för att kunna fortsätta
och utbilda mig till sjuksköterska, berättar Azita.
-Vi farsitalande är uppdelade i fyra ansvarsgrupper, fortsätter Azita. Vi hjälps åt både med det praktiska här i kyrkan och med att förbereda de texter som ska läsas i kommande gudstjänst. Vi har också dopundervisning. Behovet att stödja varandra är stort eftersom vardagen för många är fylld med akuta problem när det gäller kontakter med myndigheter och att skaffa arbete och bostad.
Som avslutning berättar Gun-Britt: -Azita är bland annat i mån av tid med och förbereder och deltar i våra Kvinnofrukostar.
Text och
foto: Paul Blomgren
Publicerat den 27 maj
Skriv ut
