Hoppa till innehållet

Stellan Ottosson: Profeter, kärlek och ond bråd död

(Carlsson 2002)
Genom den nya bibelöversättningen har Gamla Testamentet fått förnyad aktualitet. En modern språkdräkt har förhoppningsvis gjort de urgamla berättelserna om Adam och Eva, Noa, Lot. Abraham, Isak, Jakob, Ester, Rut osv. mer tillgängliga för vår tids läsare. Ändå är det nog få idag som verkligen läser Gamla Testamentet på det sätt som kristna gjorde tidigare i historien. I t ex Sara Lidmans böcker från Västerbottens inland är personerna mycket väl förtrogna med de gammaltestamentliga gestalterna - de lever med dem och kopplar hela tiden samman den egna livsmiljön med bibelns land. Den kunskapen har inte ens vi som idag kallar oss kristna, än mindre de sekulariserade grupperna i vårt land.

Stellan Ottosson kallar sig ett Guds barnbarn. Han är uppväxt inom Bibeltrogna Vänner och har arbetat som diplomat i många år. Nu har han läst Gamla Testamentet igen och sen skrivit om vad han funnit i boken "Profeter, kärlek och ond bråd död". Ottossons bok berättar egentligen kortfattat de viktigast händelserna i GT - med utgångspunkt från de stora gestalterna i Israels barns långa historia.
Boken blir samtidigt en berättelse om hur Gudsbilden utvecklas över tiden. Gud utvecklas först från att vara Abrahams personlige Gud till att under och efter uttåget ur Egypten bli en stamgud för Israels folk. Det judiska folket får enligt det första budet inte ha någon annan gud än Herren -Jahve. Men det är självklart att andra folk samtidigt har andra gudar. Israels Gud är en hårdhudad Gud, han kräver obrottslig lydnad och har ingen fördragsamhet med de som inte tillhör det utvalda folket. Efter Davids och Salomos glansfyllda period kommer den stora prövotiden, fångenskapen i Babylonien, som inföll i början av 500-talet före Kristus. Här utvecklas den judiska fromheten och Gud utvecklas till att bli mer universell, en Gud som även kan vara en Gud för andra folk. Under profettiden får Gud också mer tydligt kärleksfulla drag, den Gudsbild som sedan Jesus och den kristna kyrkan gjort till sin.
När jag läser Ottosson bok får jag samma känsla som då jag som tonåring kom i kontakt med den gammaltestamentliga gudsbilden i skolans kristendomsundervisning. Är detta denna Gud vill tillber och vördar? Kan verkligen Gud stå bakom allt det våld, all den list och all den fiendskap och allt det främlingshat som finns i de gamla berättelserna? På kristendomstimmarna såddes nog de första tvivlen i webbredaktörens unga hjärta. Och samma upplevelse får jag nu av att läsa Ottossons bok. Innehållet i Gamla Testamentet stärker lätt de tvivel vi kristna har!
De delar av Gamla Testamentet som genom århundradena framförallt intresserat kristna är dels de profetiska uttalandena, som setts och ses som förutsägelser om Jesus Kristus och hans verk på jorden. Dessutom har visdoms- och poesiböckernas innehåll alltid varit viktigt även i den kristna förkunnelsen. Ordspråksboken innehåller t ex mycket av det som brukar kallas "kristen livsstil". Psaltaren ger många bilder av Herren som en herde som vakar över sitt folk - t ex "Herren är min Herde, ingenting skall fattas mig" . Men även Psaltaren innehåller mycket som vi nästan skulle vilja kalla barnförbjudet, böner om hjälp att förinta Israels barns fiender - t ex i den 58:e psalmen: "Den rättfärdige gläds när han skådar hämnden, han skall vada i de gudlösas blod". Ottossons bok slutar med att berätta om "Höga Visan" - den judiska bibelns bredd illustreras ju av att även dessa egentligen starkt erotiska dikter fått komma med och bli en del av den heliga skriften.
I dag fyller många människor sitt behov av förströelse och spänning genom TV-serier och filmer. Vad handlar då dessa om? Jo, våld och sex, fiendskap och lite medmänsklighet skulle man förenklat kunna säga. När man läser Ottossons bok slås man av parallellen. Även berättelserna om Israels barns historia är fyllda av detta stoff - den eviga historien om människan och hennes grundläggande drifter, hennes styrkor och tillkortakommanden. Att göra en "såpa" med gammaltestamtliga berättelser som förlaga vore knappast någon större konst.
Ja, hur man än kan tänkas reagera på berättelserna ur GT är det ovedersägligt så att de utgör viktiga byggstenar för att vi skall kunna förstå Kristus och hans verk. Ottossons bok ger oss en sådan grund, den belyser kortfattat , "effektivt" och med en stor portion humor de mest självlysande personerna, de viktigaste händelserna och de mest betydelsefulla temana i Gamla Testamentet , den betydelsefulla ursprungskällan till alla de tre monoteistiska "bokreligionerna", judendom , kristendom och den "sena" nykomlingen islam.

Carl-Olof Strand