Hoppa till innehållet

Stefan Jonsson: Världens centrum - en essä om globalisering

(Norstedts 2001)
Upploppen i samband med EU-mötet i Göteborg i somras. 11-septemberattacken mot World Trade Center. Två exempel på motstånd mot globaliseringen och "det moderna" - om än av olika slag och olika dignitet. Varför finns dessa protester mot det vi vanliga västerlänningar tycker är det mest självklara av allt, att världen hela tiden skall förändras och integreras?
Stefan Jonsson är kritiker och redaktör på Dagens Nyheter. I "Världens centrum" har han tagit sin an globaliseringen och i ett antal essäer försökt att förstå vad som händer och vad som skapar motståndet mot det som händer. Stefan Jonssons huvudtes är att utvecklingen kan ses ur olika synvinklar och att detta ger ett antal olika "kartbilder" av verkligheten.
Den första essän utgår från en karta över aztekernas huvudstad Tenochtitlán, nutidens Mexico City. Kartan finns på universitetsbiblioteket i Uppsala. Kartan är gjord av en aztek med blicken riktad inåt mot den egna sönderslagna kulturen. En karta som utförandemässigt skiljer sig från det traditionella sättet att rita kartor på 1500-talet och som kejsaren Karl V säkert hade svårt att tyda, trots att den var ett viktigt bevis på att han faktiskt med hjälp av Cortés och andra befälhavare hade erövrat platsen i fråga. Essän mynnar ut i ett konstaterande att världsbilden är utformad i Europa. Europa är världens centrum, övriga delar av världen är mer eller mindre integrerad periferi.
I essä nummer två besöker Stefan Jonsson FN:s världskonferens för social utveckling i Köpenhamn 1995.Beskrivningen av konferensen blir samtidigt en bild av globaliseringens effekter. Jonsson delar in delegaterna i tre kategorier: Köpare, säljare och underhållare. Köparna är multinationella företagsdirektörer på jakt efter investeringsobjekt. Det betraktar politiken som en servicefunktion och demokratin som kapitalismens biprodukt. Säljarna består i sin tur av politiker från alla olika länder, som försöker kränga investeringsmöjligheter genom att skönmåla förhållandena i det egna landet. "Se vilken bra tillväxt, vilken låg inflation, vilken smidig lagstiftning vi har i vårt land". Underhållarna är inbjudna journalister, forskare och opinionsbildare - de som tillverkar den ideologi som stödjer utvecklingen. Globaliseringen har en fantastisk inneboende möjlighet att förbättra produktivitet och levnadsvillkor, men välståndsökningen fördelas ojämnt - världens 358 rikaste individer tjänar, enligt Jonsson, tillsammans lika mycket som världens 2,5 miljarder fattigaste medborgare. Hur hittar vi de mekanismer som gör det möjligt att låta alla världsmedborgare få del av de otroligt stora potentiella fördelarna med globaliseringen, frågar sig Jonsson, utan att kunna ge något direkt tydligt svar.
Den tredje essän "Elfenbenstornen i Kalifornien" är bokens mest teoretiska del. Här försöker Stefan Jonsson via intervjuer med ett antal personer förstå vad globaliseringen egentligen innebär. Framförallt intresserar han sig för den kulturella globaliseringen. Han ser tre utvecklingstendenser. Vi får för det första en standardiserad elitkultur - i praktiken innebärande att västerländska kulturuttryck som Mozarts operor och Van Goghs konstverk blir finkultur över hela världen. För det andra sprider sig en kommersiell masskultur i form av Hollywoodfilmer, dataspel och popmusik till varje liten ort världen över. Den tredje tendensen är etablerandet av lokala motkulturer. Med jämna mellanrum slår "vildarna i världens utkant" sönder någon av Mc Donald´s restauranger, skriver Jonsson. Etniska grupper lyfter fram sina speciella kulturer i ett - kanske fåfängt - försök att undvika att uppslukas av den västerländska globala kulturens mönster. Till denna kategori hör t ex de motståndsrörelser som har fotfäste i olika religiösa traditioner. Den islamska fundamentalism, som troligen ligger bakom 11-september-händelserna, är det kanske mest tydliga uttrycket för denna protest mot den kulturella globaliseringen.
I detta avsnitt refererar Jonsson också till ett verk av Manuel Castell, en spansk sociolog verksam i USA. Enligt Castell förändrades världen i början av 1970-talet - då påbörjades steget från den industriella kapitalismen till den "informationella kapitalismen". En viktigt drivande komponent i utvecklingen är den avreglering av kapital- och arbetsmarknaderna som genomfördes som ett sätt av häva en produktivitetskris i de västerländska ekonomierna. Detta gav frihandeln en skjuts framåt och gjorde det möjligt för västerländska stora koncerner att lokalisera sin produktion till platser med lägre lönekostnader och färre regler. Den andra viktiga faktorn var en teknologisk revolution genom persondatorn, mikroprocessorn och den utvecklade telekommunikationen. Den tredje tendensen som förändrade världen var enligt Castell 60-talets antiauktoritära rörelser, som skapade en grogrund för såväl kommunikationsteknologi som nya företagsformer. Sammantaget gav dessa tendenser en ny historisk epok: informationsåldern. Vilken i sin tur kännetecknas av en ny social, ekonomisk och kulturell struktur, nätverket.
Castells sammanfattning av världsläget kan vara värd att återge: "Så här ser det ut på vår planet! Vi samlar välstånd, begåvning och skaparkraft på hög i världens alla Silicon Valley och glömmer bort resten. Och jag tänker inte bara på världens fattiga. Nej, jag talar om genomsnittsbefolkningen i Europa och Amerika. Nätverkssamhället kommer snarast att försämra deras situation. Idag pågår en social polarisering utan historisk motsvarighet".
Stefan Jonsson går sedan vidare och belyser globaliseringens effekter genom att göra ett antal nerslag i verkligheten. Han gör ett besök i Ittiqqortoormiit på Nordostgrönland, han besöker Zapistgerillan i Mexiko och talar med intellektuella i Dakar, Senegals huvudstad. Slutligen besöker han Felicity i det ökenartade gränsområdet mellan Arizona, Mexiko och Kalifornien. Felicity försöker marknadsföra sig som "The official center of the world". I en pyramid av gnistrande marmor, drygt 10 meter hög, finns de handlingar som bekräftar att detta är världens centrum. Något svar på varför just detta är världens centrum lyckas Stefan Jonsson inte hitta. Men varför skulle centrat inte kunna ligga just här i den kaliforniska öknen? I nätverket finns ju definitionsmässigt inget centrum eller också kan man säga att varje nod i nätverket är dess centrum.

Skrivaren av dessa rader, webbredaktören, tycker personligen att globaliseringsfrågan är den kanske mest intressanta och för världens framtid mest avgörande fråga som finns på den politiska dagordningen. Den 11 september har ytterligare accentuerat detta. Hur kombinera marknadsekonomins välsignelser och informationsteknikens fantastiska möjligheter att knyta ihop och integrera människor världen över med en ansvarsfull fördelning av det välstånd som skapas, med respekten för människornas lika värde och med ett fortsatt utrymme för lokala kulturyttringar och med möjligheter till olika religionstolkningar ? Stefan Jonssons bok ger ett bra bidrag till förståelsen av globaliseringsfrågans dignitet och komplexitet. Men den ger - förstås - inga direkta svar på hur vi som utgör nätet av världsmedborgare skall kunna lösa de problem som finns och säkra en bättre värld för våra efterkommande.

Carl-Olof Strand