Hoppa till innehållet

Stefan Gustafsson: Skeptikerns guide till Jesus 1.

Om evangeliernas trovärdighet

Credoakademin 2013.

184 sid.














Stefan Gustafsson är direktor för CredoAkademin och apologet, försvarare av den kristna tron. Som apologet är han i dagsläget den kanske mest framträdande i Sverige. Ofta ser vi honom i debatter med bl a Christer Sturmark från Humanisterna. Stefan är även engagerad i Hammarbykyrkans ”EFS-systerkyrka” Betlehemskyrkan och i Evangeliska Alliansen.

I sin nya bok, ”Skeptikerns guide till Jesus, del 1”, gör Stefan Gustafsson en djupdykning i historien för att söka svar på vad vi egentligen kan veta om Jesus, vilka källor vi har om honom och hur det står till med deras trovärdighet.

Historiskt kan vi se hur olika tider sett olika på Nya testamentets beskrivning av Jesus och hans verk. I många, många århundraden efter att kristendomen blev romersk statsreligion på 300-talet var Bibelns sanningshalt aldrig ifrågasatt. Sedan kom upplysningen på 1700-talet och med den började den kristna tron ifrågasättas och det blev allt vanligare att betrakta evangelisternas och de andra bibelförfattarnas skildringar som myter, ja man ifrågasatte t o m ganska allmänt att Jesus ens existerat som verklig människa. Idag är dock en absolut majoritet av både världens profana historiker och dess religionshistoriker säkra på att Nya Testamentets Jesus vandrat på vår jord och att de berättelser om hans liv och verk som finns i Bibeln är ögonvittnesskildringar, antingen så att de tecknats ned av någon som faktiskt var med eller så att de skrivits av någon med tillgång till ögonvittnenas muntligt traderade berättelser.

Det är just denna trovärdighetsaspekt som Stefan behandlar i sin bok. Han tar sin utgångspunkt i den moderna bibelforskningen och vad den visat om evangeliernas och brevens tillkomst och han visar på hur Jesusbilden bekräftas i andra litterära verk från åren runt Kristi födelse. I ett kapitel i slutet av boken sammanfattar han åtta grundläggande skäl för att evangelierna på ett trovärdigt sätt återger det som faktiskt hände runt Jesus och hans lärjungar i Palestina i början av vår tideräkning:

1. Evangelierna är skrivna under det första århundradet, i tiden nära den verklighet de berättar om.
2. Evangeliernas har en förhistoria som innebär att det finns en obruten kontinuitet från Jesus själv till författaren.
3. Evangeliernas innehåll har tydlig karaktär av ögonvittnesskildringar.
4. Ögonvittnena är namngivna och i många fall offentliga personer.
5. Evangeliernas sammanhang är Galileen, Samarien och Judéen på 30 e Kr. Geografiska preciseringar är mycket exakta, allt pekar starkt mot att uppgifterna kommer från människor som vandrade med Jesus och inte är några efterhandskonstruerade berättelser.
6. Evangelierna är mycket precisa när det gäller judiska namn. De speglar den verkliga namngivningen av män och kvinnor vid den tiden.
7. Evangeliernas författare har en direkt eller indirekt stark relation till Jesus. Markus, vars evangelium är det äldsta och anses ha varit en utgångspunkt även för Lukas och Matteus, var t ex med stor sannolikhet en nära medarbetare till aposteln Petrus.
8. Evangeliernas berättelser är mycket ärliga när det gäller beskrivningar av sådant som är mindre hedrande för Jesu efterföljare, t ex Petrus förnekelse i samband med rättegången mot Jesus. Skulle knappast vara fallet om de var påhittade berättelser.

Stefan Gustafsson säger: ”När jag tittar på den här beviskedjan får jag gåshud! Det är möjligt att historiskt komma i kontakt med mannen från Nasareth. Vi har historiska källor som för oss nära personen Jesus”.

Men det finns förstås ändå problem som skulle kunna kullkasta trovärdigheten. Stefan tar i sin bok också upp de skillnader och motsägelser som finns i evangelierna. Hans slutsats är dock att dessa på intet sätt motsäger slutsatsen att evangelierna är trovärdiga skildringar av Jesu liv och verk, skrivna av personer med stor insikt i hans levnadsbana. Ett annat problem är att de ursprungliga texterna inte finns bevarade annat än som små fragment. De texter dagens teologer använder har sitt ursprung i avskrifter av avskrifter av de ursprungliga nedteckningarna av evangelierna (och breven). Det finns också översättningsproblem mellan olika språk att ta hänsyn till. Men, konstaterar Stefan Gustafsson, de textvarianter som finns bryter inte kontinuiteten mellan originalen och den text vi i dag kan rekonstruera. Skillnaderna påverkar inte evangeliernas budskap och grundläggande lära.

Med sin bok ”bevisar ” Stefan Gustafsson att Jesus existerat och att evangelierna och breven är äkta och sprungna ur den första kristna kyrkans agerande i Jesu efterföljd. Sen blir förstås nästa fråga om budskapet också är sant, att de underverk som beskrivs verkligen hände och framförallt att Jesus verkligen uppstod från dödens grepp. Att kontexten i övrigt är trovärdig är förstås en indikation på att även dess utsagor om Jesus och lärjungarna är sanna, att Jesus inte bara var en vishetslärare utan att han också var Guds son, som trätt in i mänskligheten för att försona oss med Gud. Stefan Gustafsson lovar allra sist i sin bok att återkomma till detta i en kommande bok, som f n har arbetsnamnet ”Skeptikerns guide till Jesus del 2: Om Jesu identitet och uppståndelse”. Vi som är födda skeptiker ser fram emot även denna bok, som kanske även den kan hjälpa till att reducera vår skepticism.

Carl-Olof Strand