Hoppa till innehållet

Philip Yancey: Livlinor - en bok om människor som hjälpt min tro att överleva

Libris 2001

Webbredaktören växte upp i Pitebygdens väckelsekristendom, deltog i den omfattande ungdomsverksamheten, fortsatte som student i Umeå att leva ett liv i den kristna ungdomsmiljön, kom till Stockholm och blev där trots storstadens många alternativa livsstilar kvar i EFS-gemenskapen. Men under många år med stora tvivel, med problem att få dogmerna att gå ihop, att få tron att överleva. Över tiden har dock ett antal frågetecken rätats ut genom att jag successivt fått - eller kanske skall man säga skaffat mig - en ökad kunskap om vad kristen tro innebär. Framförallt är det ett antal författares böcker som förnyat och stärkt min tro.
Därför känner jag det som om Philip Yanceys nya bok, "Livlinor" är skriven direkt för mig. Philip Yancey växte upp i starkt fundamentalistisk kristen miljö. Han ifrågasatte tidigt mycket i sin uppväxtmiljös kristendomstolkning och har sedan genom hela livet letat efter nåden och kärleken i den kristna förkunnelsen. Han har försökt att se Jesus bakom den kristna kyrkans många tvivelaktiga ansikten. "Livlinor" har undertexten "en bok om människor som hjälpt min tro att överleva" och handlar om ett antal personer som gjort det möjligt för Philip Yancey att behålla och stärka sin kristna övertygelse.
I "Livlinor" berättar Yancey om sitt möte med tio stora personligheter, av avgörande betydelse för hans tro. Ett par av personerna , Martin Luther King och Mahatma Gandhi, tillhör 1900-talets stora historiska gestalter - båda två framförallt kända för att med "icke-våldsmetoder" ha lyckats ändra förutsättningarna för hela folk, bägge fick också ge sina liv för sin övertygelse.
En av livlinorna är läkare. Dr Paul Brand har ägnat hela sitt liv åt att hjälpa de oberörbara, de leprasjuka, till ett bättre liv. En uppsats av dr Brand med rubriken "The gift of pain" gav Yancey inspiration till en av hans tidigare böcker, "Where is God when it hurts?" - utgiven i Sverige med titeln "Mörkerseende - när du är besviken på Gud". Tillsammans med dr Brand har Yancey sedan tillbringat många timmar och dagar, diskuterande lidandets problem, den problematik som ofta utgör den stora stötesten för de som tar avstånd från gudstron. Dr Brand citerar gärna ett uttalande av Jesus: "Saliga är de som bär sin del av världens lidande; i det långa loppet kommer de att uppleva mer lycka än de som undviker lidandet". I kapitlet om dr Brand pekar Yancey också på den bestående frukten av att viga sitt liv åt att tjäna andra. Vårt värde ligger inte i vår världsliga eller andliga meritförteckning utan i den anda som vi förmedlar till andra människor.
De övriga i Yanceys galleri av andliga vägledare är alla författare. Två av dem är världsberömda och får dela ett kapitel. Det handlar om de stora, kanske största ryska författarna Leo Tolstoj och Fjodor Dostojevskij. Tolstoj fångas starkt av Jesu fattigdomsideal, han tecknar i sina romaner bilden av kärlekens regemente. Men i sitt eget liv misslyckas han ständigt i sin strävan efter fullkomlighet. Hos Dostojevskij finns världslitteraturens kanske mest talande bilder av nåden, Jesu förutsättningslösa nåd för världens alla stora och små syndare. "När vi liksom Tolstoj kommit till korta inför det absoluta idealet" säger Yancey, "har vi ingenstans att ta vägen utom till Dostojevskij, in i den absoluta nådens skyddsnät."
En annan författare i "Livlinor" är C K Chesterton, den månsidiga engelske författaren, som utöver kriminalromaner gärna skrev om kristen tro och då särskilt om kristendomens och trons "uppsidor". Han tillhör de få kristna författare som mer sysslat med "njutningens problem" än med lidandet och döden. De kristna får ju ofta med vånda försöka förklara hur en god Gud kan tillåta lidandet på jorden. Borde inte då ateisterna kunna åläggas att förklara njutningens orsak och mening i en godtycklig och meningslös värld?
John Donne (1573-1631) är också engelsman, domprost och poet, verksam under en av de stora pestepidemierna i London. Strax innan Philip Yancey skall bevista begravningen av en homosexuell AIDS-sjuk vän, David, upptäcker han John Donnes "Devotions", en liten bok om värdet av smärtan och lidandet. För Yancey blir Donne en vägledare när det gäller att inta ett förhållningssätt till lidandet som kan inkludera en god Gud.
Yancey skriver vidare om Shusako Endo, som är något så ovanligt som en kristen japan, romanförfattare i Nobelprisklass. Annie Dillard är en amerikansk kristen författarinna som i unga år fick Pulizerpriset för "Livet vid ån". Fredrich Buechner är en annan kristen romanförfattare. Det sista kapitlet handlar om Henri Nouwen, en präst med ej utlevda homosexuella böjelser. Han faschineras av Rembrandts målning "Den förlorade sonen" och funderar mycket på faderns och de bägge brödernas olika roller i Jesu liknelse, han lämnar en intellektuellt miljö och tillbringar tio år i ett kollektiv för svårt handikappade människor. Mot slutet av sitt allför korta liv ägnar han flera timmar om dagen åt att ta hand om en svårt handikappad man i kollektivet.

Carl-Olof Strand