Hoppa till innehållet

Peter Halldorf: Jungfrumark

(Trots allt, pocket 1996)

Peter Halldorf är en av den svenska kristenhetens mest intressanta personligheter. Med ursprung i Pingströrelsen har han under 90-talet framträtt som en andlig vägledare av rang, som författare, som krönikör i den utmärkta tidningen "Trots allt" och som redaktör för tidskriften Pilgrim.

Halldorfs bok "Jungfrumark" kom ut i första upplaga redan 1993. Först nu har dock webbredaktören lånat pocketversionen ur Hammarbykyrkans lilla lånebibliotek och tagit del av Peter Halldorfs djupdykning i kyrkohistorien.

Utgångspunkten för Halldorfs sökande bland kyrkofäderna är hans önskan att skapa ett motgift mot vår moderna historielöshet, vår känsla av att veta allt, vår tro att vi är först med att tänka alla tankar, att vi i kraft av vår utbildning och vår vetenskap har ett självklart tolkningsföreträde i både vetenskapliga och andliga frågor. Halldorf vill hävda att vi faktiskt har otroligt mycket att lära av Augustinus och de andra stora namn i kyrkohistorien, som passerar revy i "Jungfrumark".

Den kristna kyrkan har gång på gång under historien varit i svårigheter, det genuina budskapet har trängts undan, ledare i kyrkan har mer sett till sin egna framgångar än till evangeliets kärna. Men - gång på gång har också "väckelserörelser" uppstått inom kyrkan, människor har trätt fram burna av en idé, som ofta inneburit ett återvändande till de ursprungliga källorna, till bibelns klara ord, till kärlekens evangelium, till fattigdomsidealet. Det är några initiativtagare till sådana väckelserörelser som är huvudpersonerna i Halldofts bok.

Här finns Irenaeus, född 140 efter Kristus, lärjunge till Polykarpus, som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes. Irenaeus stred mot den gnostiska faran och höll kristendomen ren från det förandligande som gnostisk påverkan höll på medföra. Här finns ökeneremiten Antonius som på 200-talet blev förebild för "ökenväckelsen", som innebar ett avståndstagande från världen och ett enkelt liv i total närhet till Gud. 300-talet är Augustinus århundrade. Augustinus skrev bestsellern "Bekännelser". Att läsa Augustinus är att möta den moderna människan, säger Peter Halldorf. Hans sökande är vårt sökande. Tiderna förändras, världen utvecklas, men människan förblir i sitt väsen en gåta för sig själv.

I Alexandria hade den första kristna kyrkan ett av sina absolut starkaste fästen. Här verkade Origines, en av de stora bibeltolkarna i historien. Origines var, säger Halldorf, en föregångare i att skapa en attraktiv och öppen kristendomstolkning, han gav inte upp evangeliets sanningar men lät dessa komineras med de inslag från grekiskt tänkande som harmonierade med kristen tro. Origines förenade som få andra filosofi och kristen tro till en attraktiv enhet.

Halldorfs bok fortsätter sedan framåt i historien . Han berättar om Benedikt, munken som grundade benediktinerorden, med ordet "lyssna" som det allra första och viktigast ordet i klosterregeln, uppmaningen till ordens munkar att lyssna till Guds tilltal, till Mästarens undervisning. Han berättar också om "den bländande mystikern" Bernard av Clairvaux, som en vårdag år 1112 tillsammans med 30 andra ungdomar klappar på porten till det avsides belägna klostret i Citeaux, och därmed tar det första steget mot grundandet av Cisterciensorden. Det stora temat i hans förkunnelse var kärleken till Gud och Kristus, ett sökande efter tystnad och ensamhet. Och så Dominikus på 1200-talet, grundaren av dominikanerorden, präglad av enkelhetsideal och disciplin.

Den sista av Halldorfs kyrkofäder är Cusanus, som tog sin an uppgiften att inifrån försöka reformera den korrupta 1400-talskyrkan, där "rötan var värre ju närmare Rom man kom". Med Cusanus når man fram till vad Halldorf kallar livets högstadium, en mogen kristendom utan religiös intolerans, den trygga människans förmåga till dialog utan att känna sig hotad av dem som tänker annorlunda.

Fram till denna tid, Cusanus tid, lyckades kyrkan inom sig behålla de väckelserörelser, som ständigt behövdes för att hålla kristendomstolkningen "på rätt spår". Påfallande är dock hur dessa nya rörelser, de olika klosterordnarna, successivt tappade sina ideal och behövde ersättas av nya rörelser, som varje gång innebar ett återvändande till bibelns kärna, till källorna. Halldorfs genomgång slutar före reformationen. Efter Cusanus kom Luther, Calvin och de andra reformatorerna, kyrkan splittrades och varje ny väckelse tenderade av utvecklas till en egen kyrka, ett eget samfund, ett andligt smörgåsbord, där vi i vår inåtvända vad-passar-just-mig attityd kan välja och vraka bland tolkningar och yttringar.

Med Halldorfs bok "Jungfrumark" får vi som moderna 2000-talskristna möjlighet att sätta in vår tro i ett storslaget historiskt sammanhang, att se att vi är en del av 2000-årig utveckling, där det kristna kärnbudskapet gång på gång visat sig kunna överleva och utvecklas trots attacker både utifrån och inifrån kyrkan. Var finns idag kyrkans reformatorer, vår tids profeter? Detta diskuterar Halldorf också i sin bok, som innehåller rika referenser till nutida författare och teologer, som Martin Lönnebo, som Dag Hammarsköld, som Frank Mangs. Frågan är om inte även Peter Halldorf tillhör dessa moderna förnyare av kristendomen - att han är av dessa moderna kyrkofäder, som kunnat lämna sin lilla pingströrelsenisch för att bli en förgrundsfigur inom åtminstone den svenska kristenheten, 2000 år efter det att mannen från Nasaret dog på ett kors i Jerusalem och därmed ändrade världens gång.

Carl-Olof Strand