Hoppa till innehållet

Per-Martin Meyerson: Gud och Mammon.

Om religion, kapitalism och liberalism i ett judiskt perspektiv.

Sekel förlag 2009.













Judarna utgör idag ca 0,2 procent av jordens befolkning. Under första hälften av 1900-talet var 14 procent av alla nobelpristagare i litteratur, kemi, fysik och medicin av judisk härkomst. Under andra hälften av 1900-talet steg denna siffra till 29 procent och efter 2000-skiftet har andelen judar bland nobelpristagarna stigit till 32 procent. Alltså tar judarna för närvarande hem mer än 150 gånger fler nobelpris än vi andra släkten på jorden! Hur kan denna enorma skillnad komma sig?

I boken Gud och Mammon försöker Per-Martin Meyerson ge svar på den frågan. Meyerson är en svensk nationalekonom med bakgrund i Industriförbundet. Boken innehåller tre avsnitt, som Meyerson rubricerar som essayer. Den första essayen handlar om Gud, den andra om Mammon och den tredje knyter samman Gud och Mammon med judarnas historia de senaste århundradena.

”Så uppfann människan Gud” heter inledningskapitlet. Titeln antyder mycket riktigt att Meyerson inte tror på en reellt sett existerande högre makt. Däremot menar han att Gud finns och gör nytta för dem som tror att han finns. Bibelns och Islams Guds utvecklingshistoria startar med Abrahams stamgud nära 2000 år f Kr. Nästa stora steg i Gudsbilden utveckling tas med Moses, som får del av Guds lagar på Sinai. Då ser en på uppenbarelser grundad trosföreställning, judendomen, dagens ljus. Moses och Arons Gud är en krigisk Gud som håller sitt eget förbundsfolk, Israel, bakom ryggen men som iscensätter dramatiska avrättningar av Israels fiender. Men med profeterna, från ca 1000 f Kr, får krigsguden träda tillbaka för ett mer universellt Gudsbegrepp med kärleken till nästan som huvudbudskap. Här hos Bibelns profeter – menar Meyerson - läggs grunden till den medmänsklighetens tradition som byggt upp den västerländska civilisationen.

Under den babyloniska fångenskapen tas nästa steg. Där formas den ortodoxa judendomen – byggd på diskussioner om vad som konstituerar ett gott liv. Talmud – det judiska komplementet till det vi kristna känner som Gamla Testamentet tecknas ned. Templets offer, som inte längre kan utföras, ersätts med studier av Toran. Gud finns nu inte längre i templets allra heligaste utan i de heliga skrifterna.

Det var denna gudsbild som Jesus, Paulus och de andra apostlarna som goda judar växte upp med. Genom kristendomens födelse vidgas Gudsbegreppet - Gud blir treenig. Tron sätts framför gärningen och den treenige Guden blir en gud för hela världen och inte bara för det judiska folket. Messiaslöftet går i uppfyllelse genom Jesus Kristus.

Det är denna gudsbild som vi kristna ännu idag, 2000 år senare, ännu i stort håller fast vid. Men Meyerson ser också en utveckling under dessa 2000 år. Efter drygt 300 år som en närmast underjordisk och förföljd rörelse blir kristendomen på 300/400-talet statsreligion i det romerska riket. Dess gudsbegrepp, säger Meyerson, vilar på uppenbarelsetro, grekisk/romersk filosofi och den romerska rätten. Kyrkans lära blir en ny lag, Gud blir ett instrument i utövandet av den romerska och sedermera den tysk-romerska makten.

Med den protestantiska reformationen får den hebreiska bibeln en renässans. Hela bibeln blir nu tillgänglig på olika nationalspråk. Gud blir en verklighet för den enskilda människan. Med upplysningstidens förnuftstro börjar människan för första gången på allvar ifrågasätta Guds existens. Liberalismen riktar delvis sin udd mot det monopol på världsbilden som kyrkans och de andra religionerna anser sig ha. En polarisering uppstår mellan liberalism och religiös fundamentalism. Därmed är vi framme vid vår egen tid. Nu finns Gud - säger Meyerson – egentligen bara för de troende. Gud kan inte nås med intellektet, bara med känslan. Vi skiljer mellan en vetenskaplig världsbild där Gud i princip saknas och en religiös tillvaro, byggd på andlig erfarenhet och känsla.

Efter denna mycket intressanta inledande essay om gudsbildens utveckling beskriver Meyerson i den andra bokdelen hur Mammon, tolkad ungefär som det vi brukar kalla ”världen” har utvecklats. Hans tes är att judarna till stor del varit bärare också av kapitalismens och marknadsekonomins utveckling. Han ger bl a en ganska ingående motivering för marknadsekonomins överlägsenhet som ekonomiskt system. Men – kapitalism rimmar illa med kristendomens kanske mest centrala moralbudskap om rikedomens vådor och behovet att ge av vårt överflöd till de fattiga. Judarna, med sin mer pragmatiska inställning, hade åtminstone inledningsvis lättare att acceptera kapitalismen än de kristna fattigdomsidealisterna. Meyerson ställer sig positiv till globaliseringen och till det öppna samhällets filosofi – men menar samtidigt att marknadsekonomin måste hållas i strama tyglar av demokratiskt valda aktörer – vars uppgift är att tillhandahålla ett lagom strikt regelverk inom vilket marknaden kan agera självständigt.

I bokens tredje och sista avsnitt berättar så Meyerson judarnas historia – som kapitalismens och liberalismens drabanter. Det är i denna del av boken han bl a redovisar de närmast häpnadsväckande siffrorna om den judiska intellektuella dominansen i världen, där han tar nobelprisen som en indikator. Hur kan ett litet och förtryckt folk, som i långa tider hållits närmast fångna i getton och förintelseläger, ha fått ett så starkt inflytande på världens både andliga och materiella utveckling. Han pekar på tre faktorer: 1) en från början religiöst betingad intellektuell träning och en därav följande betoning av utbildningens betydelse, 2) ambitionen att kompensera sin status som främlingar och andra klassens medborgare genom att visa sig duktigare än andra samt 3) förmågan att ta hand om och utnyttja sina begåvningar.

Men räcker detta som förklaring. Nej, säger Meyerson, och spekulerar slutligen om en restpost, möjligheten av att det faktiskt också finns en genetisk komponent, dvs. att judar i genomsnitt är mer intelligenta än vi andra världsmedborgare. Intellektualiseringen av den judiska religionen skulle då ha get upphov till ett selektionstryck, dvs de intellektuellt mindre begåvade judarna skulle ha ”fallit av” och gått upp i andra befolkningar med religioner som ställde lägre krav på intellektet.

Meyersons bok är oerhört intressant och kanske särskilt givande för historiskt och religiöst intresserade ekonomer – en grupp som undertecknad anmälare anser sig tillhöra. Borde också vara nästan obligatorisk läsning för de som vill snäva in Gudsbilden och tron till en snäv, sekteristisk tolkning. Att Gud kan tolkas på många olika sätt visar verkligen historien. Judendomen kännetecknas av att över tiden ha tillåtit omtolkningar av de heliga skrifternas budskap. I kristendomen sätter vi ofta en ära i att vara så bibliskt renläriga som möjligt. Men måste inte också vi vara beredda till omtolkningar, till anpassningar av budskapet till en ny tid med nya kunskaper? Frågan om ”homoäktenskap” kan vara ett exempel på detta. Kyrkan gör en omtolkning i tid med tiden – men då protesterar vän av ordning med hänvisning till att Guds budskap är oföränderligt. Som om Gud slutade förmedla några budskap i och med att Nya testamentets innehåll fastställdes någon gång runt år 100 e Kr.

Carl-Olof Strand
2010