Hoppa till innehållet

Liza Marklund: Lyckliga gatan










Webbredaktören och bokanmälaren på www.hammarbykyrkan.nu är född och uppväxt i Piteå. Därför är förstås Liza Marklunds böcker om journalisten Annika Bengtsson ett måste. Liza är Piteås genom tiderna mest framgångsrika författare – även om det är ett tag sedan hon växte upp i Pålmark utanför Piteå.

I sin tionde bok om Annika Bengtsson väver hon en ganska komplicerad historia runt en f d riksdagsman, Ingemar Lerberg, som hittas torterad och medvetslös i en villa på Solsidan i Saltjsöbaden. Ingemar Lerberg är kristdemokrat och aktivt kyrklig och beskrivs som en mycket osympatisk person. Detta gäller också hans hustru Nora, som försvunnit spårlöst samtidigt som mannen misshandlats. Som vanligt i kriminalromaner är alltså religion någonting negativt och kristna människor farliga för samhället. En mycket stor missuppfattning som även Liza Marklund lider av – trots att hon vuxit upp i den EFS-täta Pitebygden och borde veta bättre. Den underliggande kritiken av kristdemokraterna skjuter också skyhögt över målet. Såna företrädare som Ingemar Lerberg finns med stor sannolikhet inte i partiet.

Annika Bengtsson får i uppdrag att skriva om misshandeln och försvinnandet och börjar nysta i historien. Parallellt med detta hamnar Kvällspressens chefredaktör, Anders Schyman, i blåsväder och anklagas för att ha fejkat ett reportage många år tidigare, ett reportage som då gav honom Stora Journalistpriset och lade grunden för hans karriär.

Även polisen jobbar med fallet. Här får vi i boken följa Nina Hoffman, som fått hand om fallet i egenskap av ”operativ analytiker”. Nina återkommer efter att dykt upp tidigare i Annika Bengtsson – serien.

Så småningom knyts misshandeln av Ingemar Lerberg, hans hustrus försvinnande och kritiken mot Anders Schyman ihop till hyggligt hållbar historia, om än inte Liza Marklunds starkaste intrig. Piteåanknytning finns bl a i form av en tankning på en mack i Håkansö norr om staden och ett förmodat antal lik nergrävda på robotskjutfältet i Vidsel, en bit norr om Älvsbyn.

Men bokens styrka ligger kanske inte i den relativt krångliga intrigen. Det Liza Marklund är bra på är att fånga upp tidsandan. Det handlar bl a om Annika Bengtssons problem att bli accepterad av sin nye mans barn och vardagsscener från en dubbelarbetande familj med fyra barn, två är Annikas och två är hennes nye mans. Det handlar också om nätets växande betydelse, om bloggar med anonyma, gräsliga inlägg, om invandrares problem och förstås om journalistikens villkor och fallgropar.

Alla trådar får inte sitt svar i ”Lyckliga gatan” och därmed ser det ut som om Liza Marklund tänker fortsätta sin serie om Annika Bengtsson med ytterligare någon eller några böcker. De vinner knappast Augustpris och liknande utmärkelser. Men som underhållning för stunden platsar de i alla fall bland de mer läsvärda litterära verken i den mycket stora svenska kriminalgenren.

Carl-Olof Strand