Åsa Larsson: Solstorm (Albert Bonniers förlag 2003)   Deckare och thrillers tillhör sommarens nöjen. Många författare har försökt att placera in sina intriger i frikyrklig och kyrklig miljö utan att lyckas särskilt bra. Bilderna av frikyrkan blir oftast karikatyrer och saknar det självupplevdas autenticitet. Åsa Larssons debutbok, "Solstorm", avviker här positivt från de flesta frikyrkodeckare. Har får man som läsare en ganska tydlig känsla av att författarinnan inte är helt obevandrad i det kristna "språket", att hon har en uppväxt i kristna sammanhang med i bagaget.   Åsa Larsson är jurist, född 1966, och Solstorm är alltså hennes förstlingsverk. Boken har fått stor uppmärksamhet - delvis på grund av dess egna kvaliteter men mest på grund av händelserna i Knutby. Man kan nämligen säga att Solstorm berättar om Knutby, fast innan Knutby var känt. Åsa Larssons Knutby är Kiruna, där i romanen ett antal frikyrkoförsamlingar under ledning av en karismatisk pastor med det alldagliga namnet Thomas Söderberg gått ihop och byggt en pampig kyrka, Kraftkällans kyrka. I bokens inledning hittas församlingens dragplåster, Victor Strandgård, mördad inne i kyrkan. Victor Strandgård är en ung man som tidigare i livet haft en nära-döden-upplevelse, eller till och med enligt egen utsaga återvänt till livet efter att ha varit död en stund. Hans vittnesbörd om denna "återuppståndelse" är en viktig ingrediens i församlingens liv. Om detta har han också skrivit böcker, vars inkomster bidrar till att finansiera de många pastorernas höga löner.   Åsa Larssons hjältinna är Rebecka Martinsson, en skattejurist från Stockholm med en uppväxt i Kiruna i bagaget. Hon har under sina Kirunaår delat lägenhet med Victor Strandgårds syster och kallas av henne upp till ett vintrigt Kiruna för att utgöra ett stöd i den svåra situation som uppstått. När dessutom Victors syster blir anklagad och häktad för mordet, träder Rebecka in som hennes juridiska ombud. Gradvis uppenbaras också vissa samband mellan Rebecka och pastorerna i församlingen. Rebecka har nämligen i sin ungdom tillhört en av de församlingar som gått upp i Kraftkällan. Invävda i nutidshandlingen återges ett antal händelser från denna hennes religiösa ungdomstid.   Deckarintrigen håller ganska hygglig svensk standardklass. För att vara en debut kan den till och med sägas vara ganska bra. Sen är det ju förstås en tjej, Rebecka, som är handlingens huvudperson och den starka kraft som reder ut mordgåtan. Personskildringen är i vissa delar riktigt bra. Romanen placerar också Kiruna på kartan. Man känner vinterns grepp, snöns tyngd och norrskenet över de oändliga vidderna. Fortsätter Åsa Larsson att skriva kriminalromaner och att placera sin romanfigurer i Kiruna blir det väl snart dags för vallfärdsresor till Kiruna á la de resor som arrangeras till Mankells Wallanderland i Ystad.   Så var det då kopplingen till Knutby. Här är det rätt så påfallande hur mycket av det som hänt i Knutby finns med - fast skrivet innan Knutbyhändelserna ägde rum. Här finns de karismatiska ledargestalterna, här finns profeterna (den mördade Victor Strandgård har vissa gemensamma drag med "Kristi brud" i Knutby), här finns det ekonomiska trixandet och sammanblandningen av pastorernas och församlingens ekonomier. Och här finns förstås de trassliga sexuella, hemlighållna relationerna mellan pastorer och församlingsmedlemmarna, vilka liksom i Knutby till sist blir pastorernas och församlingens fall.   Som vanligt när frikyrkans livsstil beskrivs i kriminalromaner saknar man ett försök till analys av varför det blir som det blir. Kristendomskritiken blir enögd. Dels berättar man om speciella avarter, som många romanläsare sedan - totalt felaktigt - kommer att förknippa med hela frikyrkorörelsen. Dels saknas en förståelse för även den brottslige individens handlingar, en förståelse som annars är ganska vanlig i kriminallitteraturen. Om en pastor eller en frikyrkomedlem begår ett brott i en kriminalroman är denna person definitionsmässigt helt genomrutten - medan de flesta andra romanbrottslingar är svaga människor, som snarast blivit kriminella på grund av samhällets brister. På det sätter är "Solstorm" - trots författarinnans förtrogenhet med frikyrkomiljön - ännu en av de förutsägbara kriminalromaner, som försöker utnyttja frikyrkomiljön för att skapa en spännande intrig. Det är faktiskt ytterst sällan som man läser en berättelse om en helt vanlig frikyrklig eller kyrklig församling - med det både goda och dåliga sidor, starka och svaga människor som finns i den inte alltid så fantastiska och spännande verkligheten. När får vi läsa denna efterlängtade roman?   Carl-Olof Strand Åter föreg sida