Yasmina Khadra: Sirenerna i Bagdad Alfabeta 2006     I dagarna är det fem år sedan USA invaderade Irak och befriade landet från tyrannen Saddam Hussein. En någorlunda folkvald regering har kunnat tillsättas. Men den gryende demokratin behöver fortfarande ett starkt skydd av utländska, främst amerikanska soldater. Och dag efter dag - om än nu i minskad omfattning - utsätts utländska soldater, regeringssoldater och inte minst oskyldiga medborgare för terrorattentat. I "Sirenerna i Bagdad" berättar Yasmina Khadra om situationen ur en irakisk ung mans perspektiv. Romanen tecknar den väg som leder den unge mannen, bokens jag, fram till rollen som självmordsterrorist.   Yasmina Khadra är född 1955 i Algeriet och numera bosatt i Frankrike. "Sirenerna i Bagdad" är den andra av hans böcker som översatts till svenska.   Huvudpersonen, den blivande självmordsaspiranten, är en man i 20-årsåldern, bosatt i Kafr Karam, en håla på den irakiska landsbygden. En ganska vek och försiktig ungdom, som liksom många andra i hans ålder genom Irakkriget tvingats hem till byn från universitetet i Bagdad. I byn lever han och hans jämnåriga ett enahanda liv, hänger på byns torg, spelar kort och får tiden att gå. På torget förs diskussioner för och emot den amerikanska invasionen. En del uppskattar att tyrannen avlägsnats, men de flesta reagerar negativt på den främmande maktens närvaro i landet.   En bit in i romanen presenterar sig amerikanarna även i Kafr Karam. En amerikansk robot slår ner mitt i en bröllopsfest och dödar flera av deltagarna. Bokens "jag" är en av de första på platsen och får bevittna hemska scener. Och några dagar senare kommer amerikanska soldater och rycker upp honom och hans familj mitt i natten i sökandet efter terrorister. Fadern släpas ut oklädd, ja så oklädd att hans mandom blottas i familjens åsyn. Detta är något fruktansvärt! Mer än någon annan enskild faktor får det den unge mannen att ta ställning för att försöka hämnas oförrätterna.   Så tar han sig till Bagdad och söker upp några andra män från byn. De involverar honom successivt i den underjordiska terrorrörelsen. Länge finns det en tveksamhet om huruvida han är av tillräckligt hårt virke för att kunna ta på sig ett självmordsuppdrag. Men till sist blir han utvald för ett magnifikt sådant. Han skickas till Beirut, smittas där medvetet med ett framodlat virus och blir utsedd att resa till Väst för att starta den slutliga förintelsen av de otrogna.   Romanen skildrar på ett hyggligt övertygande sätt de resonemang och de känslor som kan leda fram till ett självmordsattentat. Vi får en bild av situationen i Irak från ett annat perspektiv än vi är vana vid. Religionens roll som katalysator för terrorn är nertonad, här är det snarare ockupationen och förnedringen som leder till den unge mannens beslut att ta hämnd och offra livet för Saken.   Medan man läser romanen ställer man sig hela tiden frågan: Kommer denne veke personlighet nånsin att kunna begå en terrorhandling? Han framstår inte som en trovärdig självmordsterrorist. Och i romanens en aning för fantasifulla slut bekräftas den känslan. Han hoppar av uppdraget - med det dödande viruset kvar i kroppen.   "Sirenerna i Bagdad" är sammantaget ett välkommet tillskott i den till svenska översatta litteraturen. Här skildras terrorismen från en annan sida och utifrån ett annat perspektiv än det normala i svenska och västerländska media. Carl-Olof Strand Åter föreg sida