UllaBritt Berglund: Livsglädje - 7 vägar till inre harmoni (Forum 2004)       I våras hade vi en utvecklingsdag för personalen inom min avdelning på jobbet. Ett inslag var en föreläsning av UllaBritt Berglund om livsglädje. Efter föreläsningen fick vi alla ett exemplar av hennes bok i samma ämne. Underrubriken "7 vägar till inre harmoni" anger ganska bra bokens perspektiv. Den är en av många guider som försöker mätta vårt omättliga behov av stöd i konsten att leva. UllaBritt Berglunds recept är glädje, baserad på en inkluderande kristen tro.   UllaBritt Berglund är präst och har under senare år arbetat i Storkyrkan. Hon är också en mycket uppskattad föreläsare i både kristna och profana sammanhang. I boken beskrivs sju former av glädje eller kanske snarare anledningar till glädje. Det börjar med matglädje, fortsätter med kärleksglädje, arbetsglädje, livsglädje, städglädje, själsglädje och avslutas med resglädje. Matglädje - som exempel - handlar förstås om hur ett positivt förhållande till mat kan bidra till ett harmoniskt och bra liv.   Framställningen illustreras av bibelord och dikter. "Ät, drick och var glad" står det t ex i Lukas 12:19. Och Predikaren säger i kapitel 2: "Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. Ty vem åter och vem gläder sig Gud förutan?"   Avsnittet om städglädje är det som ger anmälaren, dvs webbredaktören, mest. Städa, det har man ju inte förknippat med glädje precis. Men UllaBritt lyckas peka på städningens möjlighet till avskild meditation, till själslig rening. När du går där med dammsugaren kan du passa på att "sopa i självet", "städa i själens hus", dvs. kombinera den yttre städningen med att locka fram ett inre reningsbad. Att låta långsamheten och enformigheten ge dig rekreation och styrka. Ett bra tips som jag skall försöka ta till mig.   När man läser hela boken i ett svep känner man kanske en viss övermättnad på glädje och vackra ord. UllaBritt Berglund använder ett poetiskt språk, som ibland tenderar att kännas en aning konstlat. Meningarna är korta och kärnfulla - men bitvis får boken alltför mycket stackato-karaktär. "Det är emot min norrländska karaktär att vara glad och glättig" brukar Ronny Eriksson säga och i viss mån reagerar jag på det sättet på boken som helhet.   Den kristendomstappning som Berglund återger i sin bok är mycket positiv och inkluderande. Gud är glädje och finns med på ett naturligt och kravlöst sätt i alla livets sammanhang. Gud sätter inte gränser och staket utan ger möjligheter. Tänk så befriande jämfört med vissa begränsande inslag i den förhärskande EFS-teologin. Carl-Olof Strand   Åter föreg sida