Sven Lindqvist: Terra nullius (Albert Bonniers förlag 2005)     Terra nullius - Ingens land. Detta är titeln på Sven Lindqvists senaste bok. Detta "ingens land" är Australien, landet på andra sidan jordklotet, som koloniserades av engelsmän och andra européer på 1700-talet. I "Terra nullius" kör Sven Lindqvist cirka 1200 mil med bil genom Australien och dess stora öknar - på jakt efter sanningen om detta land och sanningen om hur det behandlat och idag behandlar den ursprungsbefolkning, aborginerna, som en gång i tiden var herrar över detta ingenmansland.   Sven Lindqvist är född 1932 och har genom åren gjort författarnedslag i olika delar av världen. Bl a Kina och den afrikanska öknen har varit föremål för hans intelligenta berättande. I Terra Nullius är därmed ökenkännaren Lindkvist i nån mening på sin mammas gata. Hans resa genom Australien har nämligen ett klart ökenperspektiv. Turen går från Adelaide på sydkusten - upp genom öknen till Darwin i norr, västerut till Perth genom eller i utkantens av Great Sandy Desert och sedan österut tillbaka till Adelaide genom Nullarbor Desert. Hans kärlek till öknens oändliga horisont, sparsamma växtlighet och ensidiga perspektiv framträder också tydligt i boken.   Sven Lindqvist på en bild från författarens egen hemsida   Men öknen är bara den yttre miljön för boken. Det är egentligen inte resan och naturen som är huvudämnet utan den vita maktens behandling av urinnevånarna, aborginerna. Australien befolkades från väst genom att ett antal engelska straffkolonier etablerades på 1700-talet. I någon mening är alltså den vita australiska befolkningen idag ättlingar till brottslingar av olika schatteringar. För det koloniala tänkandet var det fullkomligt självklart att den ökenmark aborginerna befolkat sen långliga tider var "ingens land", fritt att annektera och kolonisera. Urinnevånarna var förstås redan från början en andra klassens ras, ja öknens "vildar" bedömdes knappast ens som människor. De var dessutom efter europeisk måttståck ovanligt fula. Som i många andra forna kolonier finns alltså även i Australiens historia en mörk baksida.   Invävt i berättelsen om rundresan belyser Lindqvist i sin bok denna diskriminering genom en mängd exempel. Exemplen omfattar både dåtid och nutid. Lindqvist berättar t ex om hur "de vita" tog barnen från deras aborginfamiljer för att uppfostra dem "vitt" i stora läger - en handling som fick särskilt dramatisk effekt för ett folk för vilka släktbanden var och är oerhört viktiga. Och man tog marken från ett folk vars himmel var just marken, där öknen och dess tecken var bärare av en religiös helighetskänsla.   En intressant utvikning handlar också om aborginernas konstnärliga talanger. Närmast av en slump startade på 1980-talet en konstnärlig trend, där ett antal aborginers konst plötsligt blev "inne" i kulturvärlden och såldes till världen utanför till skyhöga priser.   I "Terra nullius" fortsätter alltså Sven Lindqvist sin inventering av historiens stora brott mot människan och hennes livsbetingelser. Han har tidigare behandlat folkmordens psykologi i boken "Utrota varenda jävel". Liksom i den boken drar han i "Terra nullius" slutsatsen att många av folkmordens attityder finns kvar latent i våra samhällen och när som helst kan poppa upp och visa sina fula trynen. En känsla efter läsningen av "Terra nullius" är också att den positiva bild som webbredaktören och bokens anmälare tidigare haft av Australien blivit åtminstone "naggad i kanten". Det finns många mörka ådror i det stora och glesbefolkade landets korta historia - ådror som tynger bilden av denna västerländska utpost i öst.   Carl-Olof Strand   Åter föreg sida