Susanna Alakoski: Svinalängorna (Albert Bonniers förlag 2006)       Att läsa årets Augustvinnare är nästan ett måste i livet. Så pass mycket bör man ju hålla sig à jour med den litterära utvecklingen. Nu har webbredaktören därför läst "Svinalängorna" av Susanna Alakoski, 2006 års vinnare av Augustprisets romanklass. Svinalängorna är både bokens titel och öknamnet på ett av miljonprogrammets bostadsområden i Ystad. Till detta område kommer på 60-talet en finsk invandrarfamilj. Det är dottern i familjen, som är bokens "Leena" och som berättar den knepiga familjehistorien.   Till den nya lägenheten kommer Leena tillsammans med sin pappa och mamma, sina bröder Markku och Sakari och inte minst den högt älskade blandrashunden Terrie och katten Tipu. Till området flyttar också andra barnfamiljer. Boken börjar i dur med glädjen över att få flytta in i ett alldeles nytt hus med relativt sett stora utrymmen. Familjen fungerar, fadern arbetar och drar in pengar, barnen leker och bekantar sig med omgivningarna.   Grannflickan Åse - men en ensamstående mamma - blir Leenas kompis och förtrogna. När föräldrarna så småningom börjar "festa" - tillsammans med grannar och bekanta - blir Åses hem Leenas tillflyktsort. Där sover hon över när festerna drar ut långt in på natten, från Åses sovrum ligger hon och hör på sina föräldrars gräl genom väggen som skiljer lägenheterna.   Så småningom förvärras alkoholbruket och uppgörelserna. Från att ha varit en ganska godmodig men drastisk barndomsskildring glider skildringen över i en helvetesberättelse. Föräldrarna periodsuper, faderns perioder slutar ofta med att han i fylledille krossar möbler, slår hustrun och hotar barnen. Barnen lämnas under spritperioderna vind för våg men tas i varje fall ibland om hand av förstående kompisars föräldrar. Leena försöker länge förgäves få myndigheternas hjälp. Till sist försöker modern ta sitt liv genom en överdos tabletter. Först då reagerar socialen och barnen får den hjälp de länge varit i behov av.   När romanen slutar är Leena i fjortonårsåldern. Tillsammans med sina bästisar rymmer hon från hemmet ut i en koja i skogen. Där i kojan ligger tjejerna och pratar om livet och om framtiden. Hur gick det med den? Ja, det förtäljer inte historien - men gissningsvis ordnade det upp sig för Leena, som ju sannolikt har många drag gemensamma med författaren Susanna Alakoski.   Även om romanen inte är direkt självbiografisk, speglar den författarens erfarenheter från uppväxten i Fridhem, ett bostadsområde i Ystad. Susanna har gjort en lång klassresa, arbetar idag i riksdagen och bor i ett radhus på Värmdö. Denna vetskap känns på något sätt bra, i varje fall verkar just denna mörka historia i verkligheten ha slutat ganska bra. Men detta är förstås inte någon regel. Många barn med liknande uppväxtförhållanden går en mycket dyster framtid till mötes. Svinalängorna, som är Susanna Alakoskis debutroman, berättar på ett övertygande och lättillgängligt sätt hur livet kan se ut för barn i alkoholisthem. Carl-Olof Strand Åter föreg sida