Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor (Norstedts 2005)       Denna sommar ligger tre kriminalromaner av Stieg Larsson på försäljningstoppen. Anmärkningsvärt eftersom författaren hann avlida innan den första boken "Män som hatar kvinnor" gavs ut 2005. Men det är också ovanligt att en och samma författare når så stora försäljningsframgångar med tre böcker i rad. Webbredaktören har ägnat ett par dagar i solstolen på den kroatiska "rivieran" åt att läsa den första romanen i serien - och åt att försöka förstå vad det är som åstadkommit den stora försäljningsframgången. Som vanligt i moderna kriminalromaner finns det parallella spår i handlingen. Det ena huvudspåret handlar om tidskriften Millennium och dess försök att komma åt en skurkaktig företagsledare, Wennerström. Det andra spåret handlar om en 30-årig gåta, Harriet Vangers försvinnande. Mikael Blomqvist är den sammanbindande länken. Som journalist och delägare i Millennium har han skrivit en artikel om Wennerström, en artikel som leder till att tidningen stäms för förtal och att Mikael som ansvarig utgivare får krypa in tre månader i fängelse. För att minimera skadan för Millennium tar han "time out" en tid före fängelsevistelsen. Han engageras då av den gamle företagsimperiebyggaren Henrik Vanger att skriva en krönika om familjen Vangers liv. Men detta är egentligen bara en täckmantel för hans egentliga uppdrag, att utreda Harriet Vangers försvinnande 30 år tidigare. Harriet var dotter till Henriks brorson Gottfried och försvann spårlöst en speciell dag i familjens historia. En betydelsefull karaktär i boken är också Lisbeth Salander, en 25 årig särling, kanske med Aspbergers syndrom eller någon bokstavsdiagnos. Lisbeth är en fantastiskt duktig "researcher", expert på telefonavlyssning, dataintrång och andra handlingar i utkanten av lagen. Lisbeth blir Mikaels partner i sökandet efter förklaringen till Harriet Vangers försvinnande. Men också en avgörande person när Mikael lyckas hitta nya fakta om Wennerström och i bokens slut tar en gruvlig revansch för förtalsdomen. "Män som hatar kvinnor" är i mycket en s k pusseldeckare. Ett antal medlemmar i familjen Vanger bor på samma norrländska ö, utanför det fiktiva samhället Hedestad, och utgör de misstänktas krets. Det som Mikael och Lisbeth uppdagar handlar som titeln anger om mäns våld mot kvinnor. Men någonstans blir våldet och grymheterna så många och plågsamma att man som läsare förlorar känslan av att handlingen är sannolik. Hur kan så många tragiska våldsmän få plats i samma familj och i samma roman? Till råga på eländet motiverar bokens mördare sina handlingar utifrån gammaltestamentliga bibelord! Handlingens bristande trovärdighet är därmed en av webbredaktörens kritiska invändningar mot Stieg Larssons roman. En annan invändning är synen på religionen. Bibelord ur främst Moseböckerna och Apokryferna spelar som nämnts en viktig roll i handlingen. Men då är det förstås ord som "om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar hon sin fader; hon skall brännas upp i eld", som grymma mördare försöker leva efter. Och när Mikaels dotter skall åka på bibelskola är det självfallet en obskyr sekt, Livets ljus, det handlar om. Vanliga, medkännande kristna existerar inte i kriminallitteraturen! Överhuvudtaget känner webbredaktören en stor tvekan inför den typ av kriminallitteratur som låtsas indignation över våldsdåd - men som samtidigt profiterar på våldet, som det bärande elementet i handlingen. När det gäller "Män som hatar kvinnor" kan man också ifrågasätta delar av människosynen. Mikael Blomkvist är en far som inte verkar bry som om sin dotter alls och som hoppar i säng med i stort sett alla kvinnor som kommer i hans väg. En annan slutsats från boken är att "ändamålet helgar medlen". Mikael och Lisbeth bryter friskt mot lagarna, t ex lagen om dataintrång, utan att författaren verkar bekymra sig över det. Ett ytterligare budskap är "hämnden ljuvhet" Medmänniskorna är vänner eller fiender och fienderna skall sättas åt, hämnd skall utkrävas. Många av romanens värderingar är helt enkelt ganska tveksamma. Mot den bakgrunden kan man förstås undra vad som gör att denna historia och även de två senare delarna i Millenniumserien blivit en sådan exempellös framgång i Sverige. Stämmer romanens tveksamma värderingar med svenskarnas värderingar i gemen? Eller är det helt enkelt ett flyhänt, lättillgängligt och aktionfyllt berättande som firar triumfer? Webbredaktören sammantaget åt det senare och riskerar - trots invändningarna - att använda sommaren till att också läsa de två resterande romanerna, dvs. att tillbringa ytterligare drygt 1000 sidor tillsammans med Blomkvist och Salander. Bestsellers tillhör ju allmänbildningen och måste helt enkelt läsas, kosta vad det kosta vill. Carl-Olof Strand Åter föreg sida