Richard Dawkins: Illusionen om Gud Leopard förlag 2007     Gud är en illusion, en felprogrammering i våra mänskliga hjärnor. Religionerna behövs inte för att få oss att göra gott, de är t o m farliga för människan och för livet på jorden. Detta hävdar med emfas den engelske utvecklingsbiologen och professorn Richard Dawkins. I boken "Illusionen om Gud" försöker han bevisa dessa teser. Boken har blivit en mycket stor försäljningsframgång i USA och har nu kommit ut på svenska.   Dawkins är idag ateismens kanske främste profet i världen. Att vara ateist innebär att aktivt ta avstånd från tron på en gudomlig verklighet. En person med stark ateistisk "tro" anser att det inte finns någon Gud och att hela vår tillvaro måste förklaras av de naturvetenskapliga lagarna. En teist är förstås motsatsen. Mellan de bägge ytterligheterna finns det agnostiker som har svårt att bestämma sig för om Gud finns eller inte. Ateismen har under de senaste åren flyttat fram sina positioner i Sverige, genom bl a profeter som Björn Ulveus och Christer Sturmark i förbundet Humanisterna. En av deras husgudar är just Richard Dawkins.   Dawkins bok är upplagd som en "stridsskrift" mot den religiösa tron. Efter en inledande analys av vad religion innebär ger han sig först på att "döda" de argument för Guds existens som förts fram genom historien. Här förkastas snabbt Tomas av Aquinos designbevis - dvs att världen ser ut att vara formgiven, St Anselm av Canteburys s k ontologiska bevis, de "bevis" på Guds existens som bygger på naturens skönhet och harmoni coh de bevis som härleds från människors personliga erfarenhet av gudomliga ingripanden. Efter att ha motbevisat alla s k Gudsbevis börjar han i boken rulla ut sin egen tes - att det med största sannolikhet inte finns någon Gud och att religionen inte behövs för att vi skall kunna leva ett moraliskt leverne.   Men även om man inte tror att Gud finns och inte erkänner religionernas moralskapande betydelse kan man kanske - om man tror på evolutionsläran - erkänna att religionerna faktiskt haft stor betydelse för utvecklingen eftersom de överlevt genom tusentals år? Hade de varit av litet eller inget värde skulle de ju enligt evolutionsteorin ha försvunnit ur våra medvetanden som ett icke bärkraftigt utvecklingsspår. Men inte ens detta vill Dawkins kännas vid. Nej, säger han, religionen är en biprodukt av den programmering som barnens hjärnor genomgår under uppväxten. Vi lär oss att lyda och biprodukten blir då en "infektion av psykologiska virus", dvs religiösa föreställningar. Så det är enligt Dawkins inte religionerna i sig utan lydnadsreflexen som varit av evolutionär betydelse.   "Religionen som ett psykologiskt virus", det är ett exempel på det språkbruk, som förekommer frekvent i Dawkins bok. Religiösa människor är mindre intelligenta än ateister, säger han sig också ha konstaterat. Men något positivt hittar han i alla fall. Jesus är ett moraliskt föredöme, erkänner Dawkins. Gamla testamentet, däremot, med dess diktatoriske krigsgud får däremot inte många poäng som moralisk kompass i Dawkins värld. Det sista får man faktiskt hålla med om - men i övrigt är det svårt att bli övertygad av Dawkins ifrågasättande av kristendomen som ett rättesnöre för hur man bör leva sitt liv. Att kommunism och nazism visat vart en ateistisk filosofi leder förbigår han tämligen snabbt - genom att mer ta fast på individerna Stalin och Hitler än på de ideologier de företräder.   Dawkins bild av kristendomen bygger mycket på den amerikanska kristna fundamentalismen med dess rigida syn på aborter, homosexualitet och inte minst dess förnekande av evolutionsläran. Talibanerna i Afghanistan får förstås representera islam. Men dessa yttringar är ju inte representativa för den kristna eller den muslimska huvudfåran i världen. Som läsare blir man till slut inte alls övertygad om att ateismen är vägen till en bättre värld. Nej, borde inte en reformerad religion som tar hänsyn till de vetenskapliga "sanningarna" - så långt vi kan vara säkra på dem - och som bejakar de viktigaste ingredienserna i Jesu budskap om kärlek och barmhärtighet ha mycket mer att ge.   Webbredaktören kan känna igen sig i många av Dawkins ifrågasättanden - men när jag väger alla argument vägs mot varandra består ändå min tro Dawkins "häxprov". Efter 390 sidor mångordig ateistisk propaganda lever fortfarande min kärleksfulle Gud, den Gud som på något outgrundligt sätt bidragit i världens skapelse och som ger tröst och ledning i svåra situationer i livet. Om inte annat som ett ORD, en tanke, som genomsyrar världen och som hjälper oss människor att tolka vår tillvaro på det stoftkorn i ett oändligt universum, som är och förblir vårt möjliga hem. Carl-Olof Strand Åter föreg sida