Petter Karlsson: Tredje halvlek Ordupplaget 2006         Vad händer med fotbollens stjärnor när applåderna tystnat, strålkastarna har släckts och de börjat spela sin "tredje halvlek"? Det frågar sig Petter Karlsson i "Tredje halvlek". Baserat på ett antal intervjuer berättar han om ett tiotal kända fotbollsspelares andra liv.   Petter Karlsson är en av landets mest kända fotbollsskribenter och har även medverkat i kristen press, bl a i den tyvärr numera nerlagda tidskriften "Trots allt". Petter Karlsson berättar i "Tredje halvlek" om sitt genom åren kluvna förhållande till religionen. "Min farfar var predikant och for Östergötland runt på en knallert tillsammans med P C Jersilds pappa", berättar han och antyder därigenom en EFS-bakgrund.   I tredje halvlek får vi möta både svenska och utländska slockade stjärnor. Påfallande många har efter karriärens slut fått problem med sprit och droger. Ett sådant exempel är Säffle-Andersson, svenskt proffs i Olympic Marseille på 1950-talet, som fortfarande har gjort flest mål på en säsong i den franska ligan. Han dör av en hjärtinfarkt, frånskild och svårt nedsupen, redan i fyrtioårsåldern. Gerd Müller, den tyske stjärncentern, är ett annat exempel. Men han har Petter Karlsson lyckats söka upp, alltså lever han ännu. Och ganska bra till och med eftersom han efter många år "i rännstenen" har lyckats komma på fötter igen och återupptagit en tränarkarriär. Även engelske Malcolm Mc Donald - spelade dessutom en kortare period för Djurgården - har ett krångligt liv bakom sig med två spruckna äktenskap och för mycket öl. Men när Petter Karlsson nu söker upp honom bor han i ett kollektiv i Milano och är just i färd med att gifta sig med en nunna!   Svenske Ralf Edström, han med nickarna och framförallt med volleymålet mot Västtyskland i VM 1974, har också tittat för djupt i glaset, tagits för rattfylla, kämpat med sitt missbruk men ändå lyckats hålla sig på fötter, bl a som uppskattad fotbollskommentator i Sveriges Radio. Annars verkar de andra svenska stjärnor som Petter Karlsson intervjuat i många fall ha lyckats bra med sitt liv efter fotbollen. Här finns backen Janne Olsson, numera tränare i Tyskland. Här finns bankdirektören Staffan Tapper - mest känd för den missade straffen i VM 1974 - som en gång som son till Italienproffset Börje Tapper till och med suttit i Nackas knä. Här finns också backen Björn Andersson, numera gympalärare, Peter Dahlqvist, affärsman och Dan Corneliusson, som efter en lång karriär (Hönö - IFK Göteborg - Stuttgart - Como - Wettingen - Malmö FF och till sist IFK Göteborg igen) numera inte verkar ha särskilt stort intresse för fotbollen alls.   Lite utanför bokens huvudtema faller kapitlet om "Guds eget landslag". Här berättar Petter bl a om Vatikanens landslag, som enligt boken t o m överväger att delta i kvalspelet till EM. Men spelarunderlaget är inte särskilt stort. Att på 900 invånare med påvlig anknytning trumma ihop en konkurrenskraftig trupp på 20 spelare är inte helt enkelt. 37-årige fader Davide intervjuas i boken. Han spelar i prästernas lag i den interna ligan och är en av kandidaterna till landslaget. Brandkårens lagledare suckar över fader David i motståndarlaget och beskriver honom som "en spelare som fått en gåva av Gud".   Petter berättar i samma kapitel också om ett lag av munkar i Rumänien, som en präst bildade i början av 1990-talet och som nu gått hela vägen upp till division 2. Och om Petters eget gästspel i det Vatikanlag som består av schweizergardet, påvens livvakter. Bakom Olympiastadion i Rom står Jesus staty i guld och med öppna armar. Men enligt skämtare som Petter citerar betyder gesten inte "Låten barnen komma till mig" utan "Jodå, domaren, bollen var så här mycket utanför linjen, jag svär"! Så väver Petter Karlsson på ett mästerligt sätt ihop skämt och allvar, högt och lågt inom fotbollens värld. Men vad tror Petter själv på? Ja, även om detta kan man läsa i hans bok. Han beskriver sitt förhållande till tron som kluvet. Tvivlet överväger tron, kanske är Gud trots allt bara ett hjärnspöke, säger han. Men ändå, trots allt, ser han en fantastisk kraft i tron, en kraft till att göra gott i samhället. Han tror mer på tron i sig än på trons objekt, kan man kanske säga. Carl-Olof Strand Åter föreg sida