Peter Englund: Stridens skönhet och sorg Första världskriget i 212 korta kapitel Atlantis 2008 630 sidor       På ett sätt är det första världskriget den största katastrofen i mänsklighetens historia. Ett krig som startade genom någon slags kollektiv oförmåga att undvika det och som innan det var slut hade krävt hundratusentals människors liv. Och ett krig som dessutom aldrig riktigt slutade utan efter ett par årtionden fick sin fortsättning i det andra världskriget. Det kriget hade knappast uppstått utan det första världskriget, ett krig som trots den s k ententens seger egentligen inte hade någon segrare, bara förlorare.   Om nitton av dessa förlorare handlar Peter Englunds bok. Peter Englund är en av Sveriges mest kända historiker med en lång rad framgångsrika böcker bakom sig, böcker som blivit så framgångsrika och erkända att han till och med fått plats i Svenska akademin och dessutom nyligen blivit dess "ständige" sekreterare. Englund är dessutom troende, en inte alltför vanlig egenskap i litteraturens finrum.   Englunds sex hundra sidor långa skildring bygger på dagböcker och andra dokument från nitton deltagare i andra världskriget. Dessa återfinns inte bara i västfrontens franska gyttja utan även på krigets andra skådeplatser, som Östfronten, Alperna, Balkan, Ostafrika och Irak. Boken är kronologiskt uppbyggd. Den börjar i kapitel 1 med att den tyska skolflickan Elfriede Kuhr den 4 augusti 1914 ser det 149:e tyska infanteriregementet lämna hennes hemstad Schneidemühl, på väg till västfronten. Och den slutar i kapitel 212 med att ungraren Pal Kelemen återvänder till demobiliserad till Budapest efter fyra år som kavallerist i den österikisk-ungerska armén.   Av de nitton personerna, vars krigsliv man får följa, stupar två i kriget, två hamnar i fångenskap, två blir firade hjältar och två slutar kriget som fysiska vrak. De flesta går in i kriget med entusiasm, man ser det kommande kriget som ett reningsbad för Europas ungdom. När kriget är slut har de berövats sin ungdom och sina illusioner, sitt hopp och ibland också sin medmänsklighet.   Englunds grepp, att berätta krigets historia genom ett antal aktörers upplevelser, ger en helt annan upplevelse av kriget än den traditionella krigshistoriens uppfrånperspektiv. Här är det inte kungars och krigsledares perspektiv på kriget som presenteras. Nej, det är människor som du och jag som på olika sätt blir krigets offer som berättar sin historia. När man läser Englunds bok känner man in i märgen hur det första krigsårets entusiasm går i graven och ersätts av en oändlig krigströtthet, hur aktörerna successivt inser det meningslösa i att de europeiska nationerna har ihjäl varandras ungdomar till absolut ingen nytta. Västfrontens tröstlösa förflyttning fram och tillbaka genom Flanderns gyttja är kanske- över alla tider - det mest uppenbara tecknet på krigets meningslöshet.   Englunds bok har av vissa förståsigpåare fått beteckningen "mästerverk". Fullt så entusiastisk är nog trots allt inte webbredaktören. Bitvis känns de 600 sidorna en aning enformiga. Med nitton olika huvudpersoner är det inte heller helt enkelt att skilja dem åt och att följa berättelsens förflyttning mellan de olika krigsskådeplatserna. Men ju längre kriget lider och ju längre in i boken man kommer blir de olika personerna alltmer egna personligheter, som man lär känna och vars öden blir mer och mer berörande. Det starkaste intrycket är att boken verkligen tydliggör krigets meningslöshet. Det är inte mer än 100 år sedan de europeiska nationerna kunde låta stora delar av sin ungdom gå en meningslös död till mötes i ett onödigt krig, ett krig som efter 20 år gick över i det andra världskrigets fruktansvärda människoslakt. Allt på grund av tron att den egna nationen är så mycket bättre än alla andra. Boken borde verkligen läsas av alla de EU-motståndare som fortfarande finns i vårt land. EU är de europeiska folkens stora experiment för att en gång för alla förhindra att dessa meningslösheter blir aktuella igen. Och detta finns det fortfarande stora grupper i Sverige som motarbetar. Läs Englunds bok och tänk till! Carl-Olof Strand Åter föreg sida