Paul Hansen; Människa människa (Bokförlaget Max Ström 2006)     På omslagsbilden lyfts ett spädbarn från ett lastbilsflak. Någon håller barnet i en armen och sträcker barnet neråt mot två väntande händer. Spädbarnet grimaserar illa - det gör nog ont. De övriga gestalternas ansikten är bortvända från fotografen. Bilden visar "Omlastning i Pul-e-Charki", en ort i Afghanistan. Fotografen heter Paul Hansen och är vår tids kanske främste svenske pressfotograf / bildjournalist. Nu finns några av Hansens bästa bildreportage samlade i en fantastisk fotobok med titeln "Människa människa".   Paul Hansen är alltså en man som gör sina reportage med hjälp av kameran. Han har förstås som sina föregångare i branschen hela världen som sitt arbetsfält. I den nu aktuella boken finns t ex bilder från ett antal besök i Afghanistan, detta utsatta land som nu i 30-40 års tid fått uppleva ständiga strider och maktväxlingar - men där det vardagliga livet trots allt går vidare. På en av bilderna spelar två pojkar i 10-årsåldern fotboll med ett raserat hus i bakgrunden. En annan bild visar två afghanska män med tre glada barn och en mjölkhämtare, som tillsammans färdas på en cykel - också med raserade hus i fonden. Men har finns förstås också krigets vardag: en kvinna med ett amputerat ben som skriker ut sin smärta, infångade talibaner efter USA-invasionen 2001.   Palestinakonflikten är ett annat självklart ämne för Hansens kamera. Här finns bilder från Intifadan, vissa tagna under beskjutning från Israelisk militär. Men också bilder av förtvivlade judiska bosättare som av sin regering tvingas överge sina hem i Gazaområdet. Hansen har förstås också varit i Bagdad, strax efter den amerikanska invasionen och skildrar i ett antal svartvita bilder situationen efter befrielsen - eller ockupationen, vad man kallar det beror ju på ur vilket perspektiv man betraktar Irakhändelserna.   När detta skrivs är det precis två år sedan tsunamin i Indiska Oceanen, den enorma katastrof som tog ca 250 000 människors liv, vara ungefär 500 svenskars. Paul Hansen var förstås på plats bara någon dag efter Vågen. I bilderna i boken har han i svartvitt fångat det kaos och den förtvivlan som rådde de dagarna. Det starkaste intrycket ger en bild av en liten thailändsk flicka, som förtvivlad frågar efter sina anhöriga vid bord där man anmäler saknade personer.   Men Paul Hansens bildreportage handlar inte bara om de stora spektakulära världshändelserna. Han berättar också om människoöden i det svenska folkhemmet. Här finns ett reportage om missbrukaren Lotta, ett annat om den polioskadade turkiska invandrarkvinnan Pervin Demirol, ensamstående efter två havererade äktenskap och småbarnsmamma. Det reportage som avslutar boken handlar också om Sverige, om Milorad Stankic som med knapp nöd överlevde diskoteksbranden i Göteborg 1998 och om hans långa väg tillbaka till en någorlunda normalt liv. Paul Hansen bok bekräftar den gamla tesen att en bild säger mer än tusen ord. Dock kompletteras bilderna i boken av kortfattade texter, som på ett väl avvägt sätt förstärker bildernas budskap. Trots allt klarar sig få bilder utan åtminstone några ord som vägledning.   Eftersom webbredaktören och bokanmälaren har fotografering som sin främst hobby - vid sidan av hemsidesproduktionen - är "Människa människa" en riktig höjdarupplevelse. Att skildra samtiden med bilder är ju ett av fotograferingens viktigaste syften och bättre inspirationskälla än Paul Hansen är det nog svårt att hitta i Sverige idag. Carl-Olof Strand   Åter föreg sida