Martin Lönnebo: van Goghs rum (Verbum 2005)     I den lilla byn Auvers i Frankrike finns ett f d värdshus, där målaren Vincent van Gogh i maj 1890, strax före sitt självmord, hyrde ett litet vindsrum under 70 dagar. Här målade han 70 odödliga tavlor, som idag bara miljardärer har råd att köpa. Detta "van Goghs hus"med det lilla rummet är numera pietetsfullt renoverat. Rummet är tomt - sånär på en stol. Rummet kan man få hyra, sitta på van Goghs stol och reflektera över livet. Människor strömmar dit.   Det här rummet i van Goghs hus tar Martin Lönnebo som utgångspunkt för sin bok från 2005 om andlig mognad. Martin Lönnebo är en av webbredaktörens kristna "favoriter", ja ibland brukar jag tycka att han verkar vara Sveriges visaste och klokaste person. Martin Lönnebo är uppväxt i de pietistiska bygderna i norra Västerbotten. Mellan 1980 och 1995 var han biskop i Linköping.   I bokens inledning skriver Lönnebo: "Jag är en gammal man som snart skall dö, därför ser jag mot framtiden". Han ställer sig frågan vad han - som borde ha lärt sig lite av livet - kan säga i de stora frågorna, om fattigdomen i världen, om det globala samhällets anarki, om naturens förnedring och själens missväxt. Jo, han kan peka på behovet av andlig mognad hos dagens människor. Vi behöver karaktärsstyrka och integritet. Och då behövs andligheten, som ett slags rötter i djupet.   Boken handlar sedan om vägen till andlig mognad. Varje kapitel inleds men illustration där läsaren inbjuds att visualiera ett vägskäl, där de olika vägvisarna leder vidare i olika riktningar. Kapitelrubrikerna säger en del om upplägget. Kapitlet "Valet före valet" handlar t ex om att vår grundläggande attityd till livet. Vill vi handla eller föredrar vi att passivt vänta. Ett annat kapitel har namnet "Livets grundläggande val". Det handlar om att välja mellan "heligt eller profant" och "heligt och profant" - där författaren starkt argumenterar för att kombinera den vetenskapliga "profana" världsbilden med det andliga mysteriet. Här berättar Lönnebo om sina andliga vägledare från historien, bl a Albert Schweitzer och Mäster Eckhart.   van Goghs stol   Martin Lönnebo skriver poetiskt, ibland blir det kanske lite väl poetiskt och svårbegripligt. Men så är det ju med mysteriet, det är ju ett mysterium just för att det är svårt att greppa och förstå. Tilltalet är personligt och inkluderande.   Per-Erik Lund, EFS Budbärarens redaktionschef, skrev nyligen på sin blogg med anledning av en annan av Lönnebos böcker, att han, dvs. Per-Erik, blivit "Lönnebokristen". "Mäster Martins" syn på andlighetens roll tilltalar också i hög grad skrivaren av dessa rader. Även webbredaktören vill nog kalla sig Lönnebokristen. Boken om "van Goghs rum" stärker bilden av Martin Lönnebo som en vishetslärare av ovanliga mått, något av ett unikum i svensk kristenhet. Carl-Olof Strand   Åter föreg sida