Ingela Agardh: Den största nyheten Libris 2008 115 sidor       Ingela Agardh var en gång i tiden "nyhetsankare" på TV-Aktuellt och programledare för eftermiddagsprogrammet Hemma. På 90-talet drabbades hon av det som brukar kallas utbrändhet och var tvungen att ge upp sin TV-karriär. Efter att länge ha varit en sökare kom hon mot slutet av sitt alltför korta liv till tro. I "Den största nyheten" berättar hon om hur det gick till när hon blev en kristen och hur tron bar henne under den svåra sjukdom som till sist tog hennes liv.   I bokens inledning säger Ingela: "Jag har letat i 50 år. Under större delen av tiden har jag vetat att det finns något som var viktigt att finna - oerhört viktigt." Men det tog många år att hitta detta något.   I sin lilla bok berättar Ingela först kortfattat om sin barndom och uppväxt på Gärdet i Stockholm. Föräldrarna var med i Svenska kyrkan och arbetade aktivt i en ny kyrka, Olaus Petri - kyrkan - på Gärdet. Ingela fick följa med och tyckte om det. När hon var 13 år flyttade familjen till Sandviken, en helt ny miljö för Ingela. Under konfirmationsläsningen i Sandviken blev hennes tro, som hon säger, "salvelsefull". Hon drömde om att uträtta stordåd för andra människor, hon skrev en uppsats om Martin Luther - men när hon nu ser tillbaka på sig själv som ung ser hon en jag-centrerad person , som visste vad andra människor behövde och själv skulle se till att de fick det.   Sen gick det som det gick, hon fick problem med trosbekännelsen, hon reste som au pair till USA, hon läste Karin Boye, åkte på studentresa till Sydtyskland och började studera i Uppsala. Där gick hon ur Svenska kyrkan; kunde hon inte helhjärtat läsa med i trosbekännelsen skulle hon inte heller vara medlem i kyrkan, tänkte hon. Efter studierna i Uppsala blev det journalisthögskolan i Göteborg och jobb på XYZ-kvarten och Mittnytt i Sundsvall. Där blev hon kvar några år, men efter ett sommarvikariat på Aktuellt fick hon drömjobbet som fast programledare för Sveriges viktigaste nyhetsmagasin. Hon blev nyhetskvinnan bland idel namnkunniga män, som Lars Orup, Åke Ortmark och Sven Strömberg.   Tiden på Aktuellt blev förstås en språngbräda till kändisskapet. Hon fick också andra program på sin lott och arbetade allt mer intensivt. Men livet gick inte på räls, hon fick sin första relativt ofarliga cancerdiagnos och hennes man hade också problem med hälsan. Dessutom började hon ifrågasätta sin journalistroll. Hon kände, säger hon i boken, allt mer att massmedia och det verkliga livet höll olika takt. I slutet av 90-talet slog så depressionen till, hon fick svårt att klara av resor och kände rädsla för att göra andra människor fysiskt illa.   Denna händelseutveckling ledde Ingela tillbaka till ett andligt sökande. Hon hade redan då varit tillbaka som medlem i Svenska kyrkan i några år. Nu började hon läsa bibeln och en av kvällarna då hon läste i den heliga skrift, flyttade Jesus in. Hon upplevde en plötslig visshet om att "han finns". Det var - säger hon i sin bok - inga ljussken, inga änglar, inga apparationer, bara en fullkomlig visshet - han finns. Efter det har han - som den största nyheten.- stannat i hennes liv. Han har till och med fått henne att åka runt i kyrkor som en lekmannapredikant och berätta om vägen till visshet. Boken slutar med Ingela på sjukhus, med en ny aggressiv cancer. Ungefär när boken kom ut tog cancern hennes liv.   "Den största nyheten" är en rak och enkel berättelse, skriven utan litterära ambitioner och dessutom ganska kortfattad och rapsodisk. Hade inte Ingela Agardh varit en kändis hade det förstås aldrig blivit någon bok. Man kan ju ibland undra varför en människas liv blir så mycket mer intressant bara för att personen ifråga synts i TV-rutan. Ändå fångas man av berättelsen - om ett liv med höjder och dalar som leder till en stark tro, en tro som verkar bära också livets för tidiga slut. Carl-Olof Strand Åter föreg sida