Elisabeth Sandlund: Drabbad av det oväntade (Cordia 2004)       En söndag i juli 1999 skall Elisabeth Sandlunds utvecklingsstörda dotter Ulrika konfirmeras i ett litet träkapell på Gålö. Elisabeth har en uppväxt i EFS-miljön i Pitebygden - men har ända sedan sin egen konfirmation tagit avstånd från "det religiösa", ja i stort sett betraktat frågan om Guds existens och ingripande i våra liv som en icke-fråga, en helt enkelt ointressant frågeställning. Men nu har den utvecklingsstörda dottern fått motta sin första nattvard och tittar sig oroligt om efter föräldrarna och storasystern. Kommer inte det också fram till altaret? Elisabeth känner dotterns blickar och bestämmer sig för att någon annan i familjen, dvs hon måste "gå fram" - för Ulrikas skull. Och där - vid altaret i det lilla träkapellet - möter Elisabeth Gud.   Elisabeth Sandlund var vid denna tidpunkt en väl ansedd näringslivsjournalist med många år bakom sig på Svenska Dagbladet. Gudsmötet vid dotterns konfirmation blir en livsavgörande omvändelse. I boken "Drabbad av det oväntade" berättar hon historien om denna omvändelse och om vad som hände i dess efterdyningar. Efter några veckors vånda började hon som hon säger i boken "jaga runt" bland Stockholms olika kyrkor. Till sist finner hon St Clara kyrka i Stockholms absoluta centrum. Där möter en förebedjare efter gudstjänsten och blir sedan kvar i Claras varma och karismatiskt kristna miljö. Hon går en Alphakurs, lär sig trons grunder, engagerar sig på olika sätt i församlingens verksamhet, byter jobb och blir redaktionssekreterare på Kyrkans Tidning, hon åker ut i landet och delar med sig av sina erfarenheter av att "bli en kristen" och skriver så under 2004 en bok om sina upplevelser och erfarenheter.   Hennes bok har lite karaktär av "uppslagsbok för nykristna". Hur skaffar man sig en trosmässig bas att stå på? Hur berättar man på sin arbetsplats att man blivit kristen? Hur hanterar man familjesituationen efter den ena makens omvändelse? Hur läser man bibeln på ett rätt sätt? Hur väljer man kyrka eller församling? Hur engagerar man sig i församlingens arbete så att de egna nådegåvorna kommer till sin rätt? Men även om målgruppen är personer för vilka den kristna tron är en ny företeelse har denna del av boken mycket att ge oss "gammelkristna", vi som fått kristendomen med modersmjölken men som kanske fallit in i en slentrianmässig utövning.     Elisabeth Sandlund   I ett avsnitt gör hon en intressant analys av vikten av att både hjärnan och "hjärtat" finns med i den kristnes utrustning. "Upplysningsmänniskorna" efterlyser bevis, de uppskattar ett logiskt resonemang och kräver att den kristna tron hänger samman till en helhet. (Det är inte utan att webbredaktören känner igen sig i den beskrivningen). De "postmoderna" människorna är inte ute efter intellektuell överbevisning. De har sökt efter upplevelser där det egna jaget står i centrum. För dem är det inte konstigt, inte skrämmande, att påtagligt få förnimma Guds nävaro. En sund kristen tro behöver - menar Elisabeth Sandlund - näring ur bägge dessa rötter.   Boken innehåller också ett kapitel som starkt argumenterar för en större uppmärksamhet på Anden, den ofta bortglömda tredjedelen av treenigheten. I slutet av boken - i kapitlet "Våga vittna" tar Elisabeth även upp och ger kloka råd om några knepiga debattfrågor i dagens kristenhet, som kvinnoprästfrågan och homosexfrågan. Hur skall man som nykristen eller för den del även som gammalkristen förhålla sig till dem?   Elisabeth Sandlund deltog i höstas som gästtalare vid Hammarby missionsförenings årliga föreningshelg. Så en del av innehållet i boken är säkert redan känt bland föreningsmedlemmarna. Men för alla oss, föreningsmedlemmar och andra, som inte var där är hennes bok en utmärkt introduktion. Det gäller både för den som likt Elisabeth själv för första gången i livet på allvar gör bekantskap med kristen tro och för oss som varit med i en kristen gemenskap sen barnsben, men som kanske trots detta inte på allvar funderat igenom varför vi är kristna och vilka konsekvenser det borde ha i vardagen.   Carl-Olof Strand       Åter föreg sida