Claude Kayat: Den trettonde lärjungen (Elisabeth Grate Bokförlag 2005)       Många författare har genom åren spunnit vidare på evangeliernas berättelser om Jesus och hans lärjungar. Ett aktuellt försök i den genren är Claude Kayats "Den trettonde lärjungen". Claude Kayat är född i Tunisien men bor sedan 1958 i Sverige.   "Den trettonde lärjungen" är en kortroman på bara ca 120 sidor. Den handlar om Hesekiel, en stark och ibland hetlevrad galileisk smed som kallas av Jesus men som vacklar i sin tro och inte kan bestämma sig för att ansluta sig till Jesus och hans lärjungar. Han slits mellan sin faders och svärfars fariseiska avståndstagande till Jesus och sin egen lockelse till det kärleksbudskap som Jesus förmedlar. Hans unga hustru Miriam och den nyfödde sonen är också ett hinder för hans anslutning till lärjungagruppen.   Sen börjar Hesekiels olyckor. Sonen och hustrun rycks bort i sjukdomar. Han vänder sig till Jesus och ber om hans hjälp - men mästaren kan eller vill inte hjälpa Hesekiel. För att han tackat nej till lärjungaerbjudandet?   Efter dessa prövningar konstaterar Hesekiel att det trots allt bara är Jesus som kan lindra hans kval. Han följer efter Jesus och lärjungarna på vandringen till Jerusalem och blir vittne till Jesu korsvandring mot Golgata. Han grips av raseri och attackerar och dödar två romerska soldater - och lyckas därefter tillfälligt undkomma. Men till sist grips han och döms till korsfästning. Dock omvandlar Pontius Pilatus straffet till fängelse. Och när Pilatus efter några år lämnar Jerusalem släpps Hesekiel fri och återvänder till sin smedja.   Intrigen i Kayats roman är tämligen enkel och några djupare filosofiska tankar kan läsaren nog inte heller hitta. Vad vill författaren egentligen säga? Är budskapet att Jesus bara bryr sig om den som ansluter sig till honom och att det går illa om man tackar nej till erbjudandet? Eller vill Kayat bara berätta en historia, inplacerad i en känd historisk miljö? Romans styrka ligger alltså inte i någon djup mening eller psykologisk djuplodning. Kayat lyckas däremot i sin roman inge läsaren en realistisk känsla av livet i Galileen på Jesu tid. Jesus och hans lärjungar är vardagligt nära, har vänner och släktingar och uppträder som helt vanliga människor. Denna levande bild av Galileen och Jerusalem för 2000 år sedan är romanens styrka och motiverar läsningen. Carl-Olof Strand Åter föreg sida