Allan Åkerlund: Landsvägsriddarens son (LaGun 2003)       På kommunbiblioteket i Piteå hittar webbredaktören under sina sommarsemestrar då och då udda litteratur med norrländsk anknytning. En sådan "udda" författare är Allan Åkerlund, bördig från Piteå men sedan många år verksam i Uppsala. Hans senaste bok heter "Landsvägsriddarens son", en annorlunda roman med många bottnar.   Romanens berättare är en ca 60-årig psykoterapeut, som lever tillsammans med sin hustru Inga i ett kärlekslöst äktenskap. Tillsammans har de en son som flytt familjen och bor i Pakistan. Berättarjaget tillbringar helst sina kvällar i sin mottagning, läsande grekiska tragedier. Familjens katt avlider tidigt i romanen och psykoterapeuten känner en allt tydligare smärta i lungorna, en smärta som visar sig härröra från en cancersvulst. En deprimerande ram, alltså.   En kväll kommer en oanmäld besökare till mottagningen. Besökaren är klädd som en uteliggare och kallar sig Yes. En potentiell patient eller bara en person som vill prata bort en stund? Under en oregelbunden serie om tjugo samtalskvällar lär de bägge männen känna varandra. Yes visar sig vara en ytterst svårbegriplig person, en person med många olika identiteter, en människa som fascinerar psykoterapeuten och gör det möjligt för honom att hålla modet uppe, trots alla de vardagsproblem som möter honom.   Yes berättar successivt om sitt liv, eller sina olika liv, måste man kanske säga. I det senaste visar han sig vara född och uppväxt i Höglandsnäs (för övrigt beläget några kilometer från den sommarstuga där webbredaktören författar denna anmälan). Hans liv har präglats av en sträng och dömande fader och mild och kärleksfull moder. Men Yes har också levt andra liv - men med samma komplicerade faders- och modersrelation. Efter ett antal samtal börjar åtminstone läsaren ana att Yes i själva verket är en modern inkarnation av Jesus från Nasaret.   Inom denna ramhistoria diskuterar Allan Åkerlund ett antal religiösa problemställningar via samtalen mellan terapeuten och Yes. Hur kan Fadern offra sin egen son som försoning för människans synder? Hur förklarar man ondskans förekomst i världen (teodicéproblemet)? Man kan läsa romanen som religionskritik - men man kan också läsa den som en fantasifull och rolig "skälmhistoria". Yes stränge far har t ex en bror, farbror Torsten, med tydliga drag av hin håle.   Liksom i sina två tidigare romaner (varav "Mörksens gärningar" tidigare anmälts här på Hammarybwebben) bearbetar Allan Åkerlund aven i denna roman både allmänreligiösa och specifika kristna frågeställningar. Hans uppväxt i den pietistiska EFS-miljön i Piteå sätter tydliga avtryck i berättelserna. Författaren ger intryck av att vara en sökare som avlägsnat sig eller till och med tagit avstånd från sina rötter - men som ständigt återvänder till de "knepiga frågor", som orsakat avbrottet i Gudsförbindelsen. Carl-Olof Strand Åter föreg sida