Alan Weisman: Vad händer med världen utan oss? Prisma 2007 370 sidor     Tänk dig att alla människor på jorden plötsligt försvinner. Genom t ex ett virus som hastigt tar död på hela mänskligheten. Eller genom att Jesus kommer tillbaka och tar oss med till himmelriket. Vad händer då med den jord vi lämnar efter oss? Hur länge dröjer det innan det som mänskligheten skapat är nedbrutet och förstört, innan alla tecken på vår civilisation på gott och ont har försvunnit?   Den frågan ställer sig Alan Weisman i sin bok "Vad händer med världen utan oss?". Alan Weisman är amerikansk journalist. Han bygger sin bok på en resa till olika delar av vårt klot. Under resan har han intervjuat experter inom olika områden. De har berättat om hur det tror att situationen skulle komma att utvecklas utan människan.   Weisman börjar sin rundtur med ett besök i Puszca Bialowieza, en urskog som blivit kvar på gränsen mellan Polen och Vitryssland. Enligt författaren ger denna skog en bild av hur naturen i Europa en gång såg ut, innan människan satt sin prägel på kontinenten. Skogen är samtidigt en indikation på hur Europas natur skulle te sig om människan dog ut och skogen fick ta tillbaka den förlorade marken.   Weisman berättar sedan vad som skulle hända med våra byggnadsverk om de lämnades utan tillsyn. Betong är ett instabilt material som snabbt förstörs när det utsätts för blandning av värme, fukt och kyla. Asfalterade vägar spricker snabbt upp, växter växer upp i sprickorna och ett några hundra år är vägarna helt övervuxna av träd och andra växter. Han besöker också ett praktikfall, staden Varosha intill Famagusta på Cypern. Den byggdes upp som en turistort med stora strandhotell strax före 1970-talets konflikt mellan grekcyprioter och turkcyprioter. I samband med konflikten utsattes den för beskjutning och hamnade vid vapenvilan i ett ingenmansland. Sedan dess har staden varit obebodd, ett levande exempel på en död och sönderfallen stad utan människor.   Ett kapitel i boken handlar om en av människans mest spridda nyskapelser, plasten. Platspåsar t ex är nästan oförstörbara och kommer alltså att leva kvar många, många år efter människans eventuella frånfälle. Plast bryts inte ner kemiskt, däremot kan plasten fysiskt delas och delas i allt mindre partiklar. Dessa förs ut i världshaven, inmundigas av fiskar och riskerar att täppa till deras tarmkanaler. Enligt Weisman dumpar världens alla fartyg varje dygn 630 000 platsförpackningar i haven.   Så fortsätter Weisman sin resa. Han besöker oljestaden Galveston och funderar över vad som skulle hända med oljekällorna. Han besöker ett högpresterande jordbruk i England och funderar över de kemikaliebemängda jordbruksmarkernas framtid. Han besöker tunneln under engelska kanalen och utreder hur länge det skulle dröja innan den var vattenfylld. Och han undersöker förstås hur våra kärnkraftsanläggningar, militära och fredliga, skulle klara sig - allt under förutsättning att det inte finns kvar människor som övervakar det vi byggt och konstruerat.   Alan Weismans bok handlar egentligen inte i första hand om hur jorden skulle se ut utan oss. Snarare visar den på hur människan bemäktigat sig den blå planeten, den hittills enda för oss kända livsdugliga planeten i universum. Hur människan omformat och utnyttjat jorden för sina egoistiska syften och hur riskabel denna utveckling är. Boken är i den rollen ett effektivt och väldokumenterat - men samtidigt ganska underhållande inlägg i miljödebatten. Carl-Olof Strand Åter föreg sida