Alain de Botton: Statusstress (Wahlström & Widstrand 2004)     Hur kan det komma sig att vi som har det bättre än någon tidigare generation ändå är ständigt missnöjda med vår situation? Jo det beror förstås på att vi inte jämför oss med de tidigare generationerna utan med de som idag har det ännu bättre än vi. Vi lider av statusstress eller med ett äldre ord avund - en av de sju dödssynderna. Om denna avund handlar Alain de Bottons bok "Statusstress". Alain de Botton är en relativt ung schweizisk filosof, född 1969.   De Botton berättar om statusstressen som drivkraft genom idéhistorien. Alla tider har haft sin speciella statusstress. Han tar exempel från antiken - där soldaternas kraft och muskler var det mest eftersträvansvärda - och från medeltidens Europa - där helgon som späkte sig värderades högt. Idag är det den ekonomiska överklassens pengar och position vi avundas och som får oss att se på våra egna liv med negativa ögon.   Alain de Botton menar att statusstressen sannolikt blivit en allt starkare företeelse över tiden. I det medeltida Europa fanns de fyra stånden - adel, präster, borgare och bönder. Varje grupp levde på sina egna villkor. Vårt individuella öde var givet av Gud. Vi behövde inte snegla avundsjukt på de högre stånden. Deras förhållanden var ouppnåeliga. Idag ligger i viss mening ödet i våra egna händer, i vår egen intelligens och förmåga till initiativ. Vem som helst kan under lyckliga omständigheter bli något stort och vi som inte blir det får genom livet lida av en gnagande känsla av otillräcklighet. Borde jag inte trots allt som ekonom ha kunnat bli vd för ett börsbolag? I stället för en halvlyckad mellanchef i ett statligt bolag?   I ett kapitel tar de Botton upp kristendomens roll i statusstressens historia. Här tillerkänner han kristendomen - i dess huvudtolkning - en viktig roll i bekämpandet av statusstressen. I Jesu liv och lära är fattigdomen och obetydligheten ett ideal, ett ideal som också genom historien präglat delar av kyrkans förkunnelse. Den fattige syndaren som är helt beroende av Kristi outgrundliga nåd är en stark del i t ex den svenska väckelsekristendomen från 1800-talet. Men kristendomen har också genom århundradena haft starka inslag av statusstress i den meningen att ett perfekt kristet liv satts upp som ett ouppnåeligt ideal, vilket skapat mycken vånda och oro hos människor som inte kunnat leva upp till idealen. Med det sena nittonhundratalets framgångsteologi har det t o m blivit ett kristet ideal att vara frisk, framgångsrik och vacker.   Alain de Botton tar alltså upp ett viktigt ämne. Tänk så mycket lättare livet blir utan statusstress. Det handlar ju ytterst om att vi vill bli uppskattade för de vi är, om vårt omättliga behov av kärlek. Botemedlet mot statusstressen är förstås att acceptera sig själv, att vara nöjd med sin lott. Detta , tycker i alla fall webbredaktören, blir allt lättare med åren. När 60-årsdagen närmar sig är det faktiskt kört, karriären blir inte större än den redan blivit, det ekonomiska oberoendet är definitivt ouppnåeligt. Att slippa statusstressen gör onekligen livet mycket lättare att leva.     Carl-Olof Strand       Åter föreg sida